Tillväxtanalys avslutar sin rapport om turismtäta kommuner med en mening som borde bli startpunkten för en ny svensk turismpolitik:

“Frågan gäller därmed inte om turismen är viktig, utan hur dess utveckling kan göras institutionellt, ekonomiskt och socialt hållbar på de platser där den är som mest genomgripande.”

Exakt där ligger kärnfrågan.

Svensk besöksnäring behöver nya finansieringsmodeller som gör tre saker samtidigt:

Vi måste institutionalisera destinationsutvecklingen.

Vi måste göra den ekonomiskt hållbar.

Vi måste göra den socialt hållbar för de lokalsamhällen som bär turismens största effekter.

Min utgångspunkt är enkel:

De som har nytta av turismen ska också vara med och finansiera sin del av utvecklingen.

1 – Besökaren ska vara med och finansiera sin upplevelse genom en lokal besöksavgift.

Avgiften ska gå direkt till det lokala destinationsbolaget och öronmärkas till investeringar som stärker besökarens upplevelse, platsens kvalitet och lokalsamhällets långsiktiga attraktivitet. Men skall INTE kunna användas till kommunens obligatoriska uppdrag eller marknadsföring,

Det kan handla om leder, kollektivtrafik, renhållning, naturvård, evenemang, service, digital information, bättre besöksflöden och med ett obligatoriskt gästkort med tydliga förmåner som neutraliserar avgiften och förstärker besökarens köpkraft.

Det är den viktigaste institutionaliseringen Sverige bör börja med.

Effekten blir att destinationsbolaget får en tydlig, långsiktig och legitim roll som lokal utvecklingsmotor. Inte bara som marknadsförare av platsen, utan som den organisation som samlar kommun, företag, invånare och besökare kring investeringar i platsens framtid och driver tillväxt.

Det är genom lokal utveckling som turismens potential för Sverige förverkligas!

Den näst viktigaste institutionaliseringen är att staten också måste vara med och finansiera.

Staten är den aktör som tjänar mest på besöksnäringen genom moms, arbetsgivaravgifter, bolagsskatt och andra skatteintäkter. Därför bör staten återföra en del av sina turismintäkter till de kommuner där övernattningarna faktiskt sker.

Det görs enklast genom en fast statlig ersättning per övernattning till kommunen. Precis som besökaren betalar en avgift. Gärna ett liknande fast belopp också. Statistiken finns redan och möjliggör ett enkelt flöde av pengar från staten till kommunen.

Pengarna ska kunna användas för att stärka de kommunala funktioner som belastas extra av turismen: VA, avfall, räddningstjänst, trafik, offentlig miljö, planering och annan kapacitetskrävande infrastruktur MEN skall även kunna investeras i besökarens upplevelse och marknadsföring.

Dessa två modeller skulle tillsammans skapa den långsiktiga finansiering som i dag saknas:

1. Lokal utvecklingskapacitet och investeringar i turismens ekonomiska och sociala hållbarhet

2. En statlig ersättning per övernattning som stärker kommunens förmåga att bära turismens merkostnader.

Som komplement bör även kommunen bidra enligt samma logik, genom investeringar i turismen baserat på antal övernattningar i kommunen. Enkelt att förstå och bestämma utifrån varje kommuns förutsättningar.

Företagen är idag ofta medlemmar i det lokala destinationsbolaget när de har nytta av turismen. Det sker redan på många håll i Sverige och är i grunden rätt.

Företagen står redan för den största delen av investeringarna i turismen idag genom investeringar i sina produkter, anläggningar, service, personal och marknadsföring och bör därför inte tvingas i i liknande system utan stöttas utan stimuleras att fortsätt investera genom ovanstående modell. Långsiktiga förutsättningar för destinationernas utveckling kommer leda till ökade investeringar från turismens företag.

Detta förtydligar hur alla parter bidrar.

• Besökaren bidrar till upplevelsen.
• Staten bidrar eftersom staten får stora intäkter.
• Kommunen bidrar eftersom platsutvecklingen också stärker invånarna.
• Företagen bidrar eftersom deras affärer bygger på destinationens attraktionskraft.

Till skillnad från modeller som bygger på procent av boendekostnaden är en fast avgift per besökare enklare att förstå, enklare att administrera och mer rättvis.

Alla besökare betalar samma avgift för samma grundläggande värde: tillgången till platsen, upplevelsen och den gemensamma destinationsservicen.

Rätt utformad bör en svensk modell bygga på tre principer:

• Avgiften ska vara lokal och frivillig för kommunen.
• Intäkterna ska vara öronmärkta till platsens, upplevelsens och lokalsamhällets utveckling.
• Gästen ska få något tillbaka, exempelvis genom ett digitalt gästkort med förmåner, transporter, rabatter, information och service.

Då förändras avgiften från att upplevas som en kostnad till att bli ett värdeutbyte.

En modern turistavgift är inte bara en intäktsmodell.

Den är ett kontrakt mellan gästen och platsen:

• Du bidrar till destinationen – och du får en bättre upplevelse tillbaka.

När staten, kommunen, företagen och besökaren alla bidrar skapas något som Sverige i dag saknar:

• Ett institutionellt system för långsiktig lokal destinationsutveckling.
• Det är så besöksnäringen kan bli ekonomiskt hållbar.
• Det är så den kan bli socialt legitim.

Och det är så Sverige kan börja ta tillvara turismens fulla potential – lokalt, där värdet skapas och där effekterna märks.