August – 2026

Edinburghs Visitor Levy – från besöksavgift till en ny investeringsmotor för destinationen

Den 24 juli 2026 började Edinburgh ta ut sin nya Visitor Levy.

Avgiften är 5 procent av kostnaden för betalt övernattningsboende före moms, gäller maximalt de fem första nätterna och omfattar i princip alla former av betalt övernattningsboende i staden. Modellen beräknas fullt utvecklad kunna generera upp till £50 miljoner per år. The City of Edinburgh Council

Men det mest intressanta med Edinburgh är enligt min mening inte avgiften.

Det är vad Edinburgh tänker göra med pengarna.

För medan vi i Sverige fortfarande diskuterar om några tiotals kronor i besöksavgift riskerar att påverka efterfrågan negativt, har Edinburgh redan bestämt hur pengarna ska investeras för att utveckla destinationen.

Och man väntade inte ens på att pengarna skulle börja komma in.

Över £90 miljoner beslutades innan den första avgiften betalades

Den 12 februari 2026 beslutade City of Edinburgh Council om det första fullständiga investeringsprogrammet finansierat av Visitor Levy.

Totalt handlar det om över £90 miljoner under tre år.

Beslutet fattades alltså mer än fem månader innan avgiften började tas ut den 24 juli. The City of Edinburgh Council

Det säger något fundamentalt om hur Edinburgh betraktar sin Visitor Levy.

Det är inte bara en avgift. Det är en investeringsmodell för destinationen.

När systemet är fullt utvecklat beräknas avgiften generera omkring £45–50 miljoner per år. Efter administration, reserv och vissa fasta avsättningar fördelas återstående medel mellan tre huvudområden:

55 % – City Operations and Infrastructure
35 % – Culture, Heritage and Events
10 % – Destination and Visitor Management. The City of Edinburgh Council

Men procentsatserna blir betydligt mer intressanta när man tittar på vad Edinburgh faktiskt tänker göra med pengarna.

Renare, grönare och bättre fungerande stadsmiljöer

Genom Well-Kept City Fund ska pengar investeras i sådant som både invånaren och besökaren möter varje dag.

Stadens egna fem teman är Clean, Green, Safe, Well-Maintained och Sustainable Infrastructure.

Det innebär bland annat bättre renhållning av gator och offentliga platser, underhåll av grönområden, bättre skötsel av offentlig infrastruktur och insatser i områden med stora besöksflöden.

Det planeras också investeringar i gångstråk och naturleder samt utveckling av offentliga miljöer i bland annat Princes Street, George Street och Southside. The City of Edinburgh Council

Det är destination management i mycket konkret form.

Toaletter, gator och offentliga miljöer

En del av investeringarna är sådant som sällan får stora rubriker men som har stor betydelse för hur en destination faktiskt upplevs.

Edinburgh har bland annat beslutat om investeringar i nya och upprustade offentliga toaletter, förbättrade gator och gångstråk samt utveckling av offentliga miljöer.

Portobello Promenade och Cramond Foreshore är två områden som omfattas av investeringarna.

I Portobello ska bland annat offentlig miljö, tillgängliga toaletter och lekområden utvecklas. I Cramond handlar investeringarna bland annat om tillgänglighet, kapacitet, parkering, gång- och cykelkopplingar och toaletter. The City of Edinburgh Council

För svenska kustdestinationer är parallellen uppenbar.

Stränder, toaletter, promenader, leder, parkering, renhållning och offentlig miljö är en central del av turistprodukten – men finansieras sällan som en sammanhållen investering i destinationens konkurrenskraft.

Kultur och evenemang blir investeringar i konkurrenskraft

35 procent av de återstående investeringsmedlen går till Culture, Heritage and Events.

Edinburgh vill använda pengarna för att stärka kulturorganisationer, utveckla nytt innehåll året runt och säkerställa att stadens kultur- och kulturarvsplatser fortsätter vara attraktiva besöksmål. The City of Edinburgh Council

Det är viktigt.

Besöksavgiften används alltså inte bara för att hantera konsekvenserna av turismen.

Den används för att utveckla själva reseanledningen.

Investeringarna omfattar kultur- och kulturarvsplatser, evenemang och utveckling av miljöer som ska bidra till att Edinburgh behåller sin internationella position.

Det är destinationsutveckling som investering – inte bara kostnad.

Marknadsföring, kongresser och destination management

Ytterligare 10 procent går till Destination and Visitor Management.

Syftet med Visitor Levy omfattar uttryckligen att utveckla Edinburghs besöksekonomi, stärka stadens globala position och främja en mer ansvarsfull och hållbar turism. The City of Edinburgh Council

Det innebär att intäkterna inte enbart används för fysisk infrastruktur.

De blir också kapital för att utveckla efterfrågan, destinationens organisation och dess internationella konkurrenskraft.

Det tycker jag är en avgörande dimension i den svenska diskussionen.

£5 miljoner per år till turismens bostadseffekter

Edinburghs modell innehåller dessutom en särskild Housing and Tourism Mitigation Fund på £5 miljoner per år.

Bakgrunden är bland annat kopplingen mellan besöksekonomin, tillgången till bostäder och användningen av hotell och B&B som tillfälliga bostäder. Edinburgh vill använda finansieringen för att mildra sådana effekter och öka tillgången till permanenta bostäder. The City of Edinburgh Council

Det är principiellt intressant.

En besöksavgift kan alltså användas både för att öka turismens positiva effekter och hantera dess negativa externa effekter.

Det är en betydligt mer utvecklad diskussion än frågan om man är ”för eller emot turistskatt”.

Invånarna får påverka hur pengarna används

Edinburgh avsätter dessutom £2 miljoner över tre år till participatory budgeting.

Det innebär att lokalsamhället får möjlighet att påverka hur delar av pengarna investeras. The City of Edinburgh Council

Även detta tycker jag är intressant ur ett svenskt perspektiv.

Om invånarna upplever att turismen bidrar till bättre offentliga miljöer och investeringar som också förbättrar deras vardag kan besöksavgiften bli ett verktyg för att stärka invånarnyttan och den lokala acceptansen för turismen.

Boendesektorn får 2 procent för administrationen

En vanlig invändning mot besöksavgifter är att hotell, campingar och andra boendeanläggningar får ett administrativt uppdrag utan ersättning.

Edinburgh har byggt in en kompensation för detta.

Boendeanläggningarna får tillbaka 2 procent av de avgiftsmedel de redovisar, för att kompensera delar av de direkta kostnader som uppbörden medför, exempelvis kortavgifter och anpassningar av redovisningssystem. The City of Edinburgh Council

Det är en viktig princip:

Om företagen används för att administrera ett offentligt system bör de också kompenseras för kostnaden.

Jag tror fortfarande att Sverige kan gå längre.

I en modern svensk modell bör vi undersöka om gästen kan betala direkt digitalt till destinationens system – ungefär som vi idag betalar parkering – och därmed minimera boendesektorns uppbörds- och redovisningsadministration.

Men Edinburgh visar åtminstone att administrationskostnaden inte behöver lämnas helt hos företagen.

Och vad hände med efterfrågan?

Det här är kanske den mest intressanta frågan i den svenska debatten.

Ett vanligt argument mot besöksavgifter är:

Högre pris → färre gäster.

Den grundläggande ekonomiska mekanismen finns naturligtvis.

Men Edinburgh är ett intressant fall.

Avgiften började tas ut den 24 juli 2026, men bokningar gjorda från 1 oktober 2025 för vistelser efter införandet omfattades redan av avgiften. Gästen har alltså under en stor del av bokningsperioden känt till den högre kostnaden. The City of Edinburgh Council

Samtidigt har Skottland haft en stark turistsommar 2026. Internationella flygbokningar till Skottland ökade enligt aktuell rapportering med omkring 15 procent under juni och juli jämfört med året före, samtidigt som utvecklingen i andra delar av Storbritannien varit svagare. The Guardian

Detta ska tolkas försiktigt.

Det är inte Edinburgh-specifik statistik, och det bevisar definitivt inte att Visitor Levy har ökat efterfrågan.

Det är dessutom alldeles för tidigt för en seriös effektutvärdering.

Men utvecklingen ger inte heller något stöd för den förenklade föreställningen att en besöksavgift automatiskt får internationella gäster att sluta resa till destinationen.

Det blir därför mycket intressant att följa Edinburghs faktiska utveckling under de kommande åren.

Från pris till värde och investering

Här tycker jag att den svenska diskussionen behöver förändras.

Om ett hotell höjer sitt pris med fem procent och ingenting annat förändras är det rimligt att fråga hur efterfrågan påverkas.

Men Edinburgh gör något annat.

Besökaren betalar mer samtidigt som destinationen får nya resurser för att investera i:

offentliga miljöer, renhållning, parker, toaletter, promenader, kultur, evenemang, besöksmål, destination management och internationell konkurrenskraft.

Då förändras både priset och produkten.

Den relevanta ekonomiska frågan är därför inte bara:

Hur många gäster riskerar vi att förlora när priset stiger?

Vi måste också fråga:

Hur mycket attraktivare och mer konkurrenskraftig blir destinationen när hundratals miljoner kronor återinvesteras i produkten varje år?

Det är nettoeffekten som är intressant.

Besöksavgiften är inte målet – investeringen är målet

Jag tycker inte att Sverige ska kopiera Edinburgh rakt av.

Det finns delar av modellen som jag själv skulle utforma annorlunda.

Men Edinburgh visar något som ofta saknas i den svenska diskussionen:

Besöksavgiften är inte målet. Investeringen är målet.

Avgiften är finansieringsmekanismen.

Edinburgh har först diskuterat vilken destination man vill utveckla och vilka investeringar som behövs.

Sedan har man byggt finansieringen.

Och innan den första avgiften ens hade betalats hade politikerna beslutat om investeringar på över £90 miljoner.

Det är nästan motsatsen till hur frågan ofta diskuteras i Sverige.

Här frågar vi:

Ska vi verkligen ta 10, 30 eller 50 kronor av gästen?

Edinburgh frågar i praktiken:

Vad behöver vi investera för att Edinburgh även i framtiden ska vara en av världens mest attraktiva destinationer – och hur finansierar vi det?

Det är den fråga jag tycker att Stockholm, Göteborg, Malmö, Gotland, Åre, Halland och andra svenska destinationer också borde börja ställa.

För våra destinationer konkurrerar inte bara med varandra.

De konkurrerar med Edinburgh.

Och Edinburgh har just fått en helt ny investeringsmotor.

Vad är Sveriges?

Källor och vidare läsning

Fakta om avgiftens konstruktion, startdatum och nivå: City of Edinburgh Council – About the Edinburgh Visitor Levy. The City of Edinburgh Council

Investeringsprogrammen och den fullständiga fördelningen av medlen: City of Edinburgh Council – How we’re investing the Edinburgh Visitor Levy. The City of Edinburgh Council

Beslutet den 12 februari 2026 om investeringar på över £90 miljoner: Council agrees first round of Edinburgh Visitor Levy spend. The City of Edinburgh Council

Information om boendesektorns ersättning på 2 procent: Visitor Levy – Information for businesses. The City of Edinburgh Council

Den nationella skotska vägledningen: VisitScotland – Visitor Levy guidance.

Falkenbergs KD ställer relevanta frågor i Hallands Nyheter – men drar slutsatsen innan man tittat på forskningen, gästerna, internationella erfarenheter eller hur en modern svensk modell faktiskt skulle kunna utformas.

Argumentet är i princip: högre pris → färre gäster.

Den grundläggande mekanismen finns – men så enkelt fungerar inte turismens priselasticitet.

Priset spelar självklart roll och om priset höjs och ingenting annat förändras är resonemanget relevant.

Men om intäkten återinvesteras så att destinationens kvalitet, attraktivitet och gästens upplevda värde samtidigt ökar, har både priset och produkten förändrats.

Forskningen visar samtidigt att turismens efterfrågan är betydligt mer komplex än en enkel relation mellan pris och antal gäster. Martin Falk har studerat turismens priselasticitet, medan forskning av Maria Lexhagen, Tatiana Chekalina och Matthias Fuchs visar betydelsen av destinationens resurser, gästens upplevda värde och ”value for money”. Norbert Vanhoves destinationsekonomiska forskning sätter detta i ett bredare perspektiv av konkurrenskraft, efterfrågan och investeringar.

En avgift som bara höjer priset är alltså något helt annat än en avgift som återinvesteras i destinationen och samtidigt ökar värdet för gästen.

Och vi behöver faktiskt inte gissa vad Falkenbergs gäster tycker.

I forskningsprojektet Destination Halland, där ETOUR Research Centre vid Mittuniversitetet var forskningspartner, genomförde ETOUR sommaren 2016 en besökarundersökning i Halland. Över 400 besökare svarade bland annat på frågor om betalningsvilja för destinationsutveckling. I materialet finns 447 svar på frågan om betalningsvilja, varav 94 från Falkenberg.

54 procent av respondenterna från Falkenberg uppgav en positiv betalningsvilja för en avgift per person och natt. Bland dem som var beredda att betala var genomsnittet cirka 25 kronor – redan 2016.

Det sätter också MP:s föreslagna 10 kronorna i perspektiv. I europeisk jämförelse är det en mycket låg nivå.

I Kaiserbäder på ön Usedom i Tyskland – med badorterna Heringsdorf, Ahlbeck och Bansin – betalar en vuxen 2026 €3,70 per dag under högsäsongen, motsvarar cirka 41 kronor. Avgiften är kopplad till UsedomCard, som bland annat ger fri busstrafik i Kaiserbäder, rabatter hos anslutna företag samt tillgång till olika sportanläggningar och offentliga toaletter. Intäkterna används bland annat till renhållning av promenader, underhåll och evenemang.

I Saas-Fee, Schweiz, betalar en vuxen idag CHF 4,50 vintertid och CHF 7 sommartid – ungefär 60 respektive 95 kronor per person och natt. Avgiften är dessutom kopplad till ett gästkort med konkreta förmåner.

Det intressanta är alltså inte bara vad gästen betalar, utan vilket värde gästen får tillbaka och vad destinationen kan investera.

Jag skulle därför föreslå att Falkenberg testar 50 kronor per gästnatt, kombinerat med ett digitalt Falkenberg Gästkortmed konkreta förmåner. Det skulle exempelvis kunna handla om fria eller rabatterade evenemang och aktiviteter, kulturupplevelser och erbjudanden från handel och restauranger – samtidigt som intäkterna kan bidra till exempelvis städade stränder, fler publika toaletter och andra gemensamma kvaliteter i destinationen.

Besöksavgifter i kombination med gästkort kan därmed skapa två ekonomiska effekter:

1. Kapital för att investera i destinationens attraktivitet.

2. Ökad lokal konsumtion hos Falkenbergs företag.

Och administrationen behöver inte byggas efter gårdagens europeiska modell, där hotell och campingar samlar in och redovisar avgiften.

Vi betalar redan parkering digitalt via mobilen. En svensk frivillig besöksavgift kan fungera på motsvarande sätt.

Gästen betalar direkt till destinationens digitala system och får sitt gästkort i mobilen. Boendeanläggningen kan informera om möjligheten men slipper uppbörds- och redovisningsadministrationen. Samtidigt kan företag i hela destinationen bidra med erbjudanden och upplevelser, öka värdet för gästen och själva bli synliga för besökaren.

Falkenberg kan dessutom börja utan att vänta på en nationell lag om en obligatorisk besöksavgift.

En frivillig modell kan utformas redan inom dagens rättsliga ramar. Börja frivilligt och testa under tre år. Mät konvertering, betalningsvilja, användning av gästkortet, lokal konsumtion, gästnöjdhet och återbesök.

Med cirka 978 000 kommersiella gästnätter och 50 kronor per natt blir bruttopotentialen:

40 % anslutning: 19,6 MSEK/år

50 % anslutning: 24,5 MSEK/år

60 % anslutning: 29,3 MSEK/år

Det är inte en prognos. Det är ett scenario som går att testa.

Tänk vad 20–30 miljoner kronor varje år skulle kunna göra för Falkenbergs stränder, leder, evenemang, reseanledningar, digitala tjänster och andra gemensamma delar av destinationen – samtidigt som gästkortet skapar nya affärer för det lokala näringslivet.

Det är den diskussion jag skulle vilja se:

Inte bara vad 50 kronor kostar gästen – utan vilket värde Falkenberg kan skapa för gästen, företagen och destinationen genom 20–30 miljoner kronor i nya årliga investeringar.