Month: August 2026

Hur finansierar vi nästa generation Åre?

Östersunds-Posten har inför valet frågat partierna i Åre kommun hur de ser på införandet av en turistavgift.

Svaren visar politiska skillnader – men också en betydligt större gemensam grund än vad ett enkelt ja eller nej antyder.

Socialdemokraterna vill att Åre ska verka för införandet av turistavgift och betonar att kommunen tillsammans med näringen ska komma överens om vad pengarna används till.

Centerpartiet vill ändra lagstiftningen så att kommuner som önskar ska kunna införa turistavgift och att resurserna ska användas för kostnader som uppstår genom besöksnäringen och för att göra platsen bättre för både besökare och fastboende.

Miljöpartiet vill införa turistavgift. Vänsterpartiet är inte emot, men prioriterar andra skatter och omfördelning till kommunerna. Västjämtlands Väl vill utreda en turistavgift och ser en fördel med att pengarna kan återföras till lokal nytta. Sverigedemokraterna är positiva under vissa förutsättningar.

Moderaterna säger nej till en obligatorisk avgift, bland annat eftersom man befarar högre priser, färre besökare och administration för företagen.

Men Gabrielle Nyberg (M) säger samtidigt något mycket intressant:

”En frivillig avgift som inte belastar företagaren kan vi ställa oss bakom.”

Kristdemokraterna är mer skeptiska och vill bland annat att exploatörer ska bidra mer direkt till den infrastruktur de drar nytta av.

Det finns alltså ingen politisk enighet om en framtida obligatorisk turistavgift.

Men det finns tillräckligt mycket gemensam mark för att börja ställa en större fråga.

Åre behöver investeringskapital – inte bara pengar till slitage

Mycket av debatten handlar idag om turismens kostnader: leder, renhållning, toaletter, vägar och offentliga miljöer.

Det är viktiga frågor.

Men om ambitionen är att Åre ska fortsätta utvecklas som en internationellt konkurrenskraftig destination behöver perspektivet vara större.

Åre behöver kontinuerligt kunna investera i nya reseanledningar, evenemang, natur, leder, mobilitet, digital infrastruktur, information, offentliga miljöer, hållbarhet och bättre gästupplevelser.

Företagen gör redan stora investeringar.

SkiStar, hotell, restauranger, handel, aktivitetsföretag, fastighetsägare och andra entreprenörer investerar i sina produkter, anställer människor och tar den kommersiella risken.

Men vem finansierar långsiktigt den gemensamma produkten Åre?

Det är där diskussionen om besöksavgifter blir riktigt intressant.

Åres konkurrens är internationell

Åres konkurrenter finns inte bara i Sälen, Vemdalen och Funäsfjällen.

De finns i Alperna och på andra internationella destinationer.

På många europeiska destinationer finns sedan länge finansieringssystem där besökaren är med och finansierar destinationens utveckling. I flera modeller kombineras avgiften med ett gäst- eller destinationskort som ger besökaren konkreta förmåner.

Principen kan beskrivas enkelt:

Besökaren bidrar → destinationen investerar → gästupplevelsen förbättras → företagens produkter blir attraktivare → destinationens konkurrenskraft stärks.

Det är en helt annan ekonomisk logik än att bara lägga en kostnad ovanpå hotellpriset.

Besöksavgiften blir då inte primärt ett sätt att betala en kostnad.

Den blir en investeringsmodell.

Åre behöver inte vänta med att pröva frivilliga modeller

För att införa en obligatorisk kommunal turistavgift krävs rättsliga förutsättningar som svenska kommuner inte generellt har idag.

Men det betyder inte att Åre måste vänta med hela frågan.

Jag tycker att Åre kommunfullmäktige bör fatta ett tydligt politiskt inriktningsbeslut om att kommunen är positiv till att destinationsorganisationer utvecklar och testar frivilliga besöksfinansierade modeller inom gällande rätt.

Det är inte samma sak som att kommunen inför en skatt eller obligatorisk kommunal avgift.

Fullmäktiges uppgift skulle vara att öppna dörren.

Det skulle ge destinationsorganisationerna ett betydligt starkare politiskt och demokratiskt mandat att tillsammans med företagen utveckla, juridiskt kvalitetssäkra och testa en modell.

Ett destinationsbolag som på egen hand försöker introducera en ny finansieringsmodell har ett mandat.

Ett destinationsbolag som kan säga att Åre kommunfullmäktige står bakom inriktningen att pröva frivillig besöksfinansiering av destinationsutveckling har ett helt annat mandat.

Bydalen ska inte behöva finansiera Åres vandringsleder

Centerpartiets Daniel Danielsson lyfter en viktig fråga i ÖP: besökare i Bydalen kanske inte ska finansiera vandringsleder i Åre.

Jag håller med.

Och de behöver inte göra det.

Åre kommun består av flera destinationer med olika produkter, organisationer, besökare och investeringsbehov.

Därför bör modellen byggas underifrån.

Åre, Bydalen, Södra Årefjällen och andra destinationsområden ska själva kunna välja om de vill delta.

En destination kan säga ja. En annan kan säga nej.

De destinationer som deltar kan tillsammans med sina företag bestämma vilka investeringar som ska prioriteras. Digitala system gör det samtidigt möjligt att hålla isär lokala intäkter och, där man kommer överens om det, finansiera gemensamma satsningar.

Frivilligheten finns alltså på två nivåer:

1. Destinationen väljer om den vill delta.
2. Besökaren väljer om den vill betala.

Det skapar dessutom en möjlighet som jag tycker är särskilt intressant.

Olika destinationer inom samma kommun kan testa olika modeller.

Sedan kan vi jämföra resultaten.

Testa 50 kronor och ett digitalt destinationskort

Jag skulle börja enkelt.

Testa exempelvis en frivillig besöksavgift på 50 kronor per person och natt, kopplad till ett digitalt destinationskort.

Besökaren betalar digitalt och får kortet direkt i mobilen.

Kortet kan innehålla konkreta förmåner och samtidigt leda besökaren till aktiviteter, restauranger, handel, evenemang och andra erbjudanden.

Det skapar två ekonomiska effekter:

1. Nytt kapital för investeringar i destinationens attraktivitet.

2. Ökad lokal konsumtion hos destinationens företag.

Det andra är viktigt.

Ett destinationskort ska inte bara vara ett kvitto på att besökaren har betalat. Det ska vara ett verktyg för att skapa större värde för både gästen och näringslivet.

Gör inte företagen till skatteuppbördsmän

Här delar jag en del av Moderaternas invändning.

Boendeföretagen ska inte belastas med onödig administration om den kan undvikas.

Den traditionella modellen i många europeiska destinationer bygger på att hotell och andra boendeaktörer tar betalt av gästen och sedan redovisar pengarna.

Vi behöver inte kopiera den administrativa delen av modellen.

I dagens digitala värld kan gästen betala direkt till destinationens system och få sitt destinationskort i mobilen.

Boendeanläggningar och andra företag kan informera gästen och bidra med erbjudanden utan att behöva bli ansvariga för uppbörd och redovisning.

Gör Åre till ett treårigt innovationsprojekt

Jag föreslår inte att Åre idag ska bestämma hur destinationens finansiering ska fungera de kommande 30 åren.

Jag föreslår något enklare:

Testa.

Låt några destinationer som vill gå före genomföra ett treårigt försök.

Mät:

  • konverteringsgrad – hur många väljer att betala?
  • betalningsvilja,
  • användningen av destinationskortet,
  • lokal konsumtion,
  • gästnöjdhet,
  • administrationskostnader,
  • vilka investeringar som genomförs,
  • och framför allt avkastningen på dessa investeringar.

Då får vi också bättre underlag för diskussionen om priselasticitet.

Om 50 kronor bara läggs ovanpå priset utan att skapa något nytt värde är det en sak.

Om samma 50 kronor finansierar investeringar som gör destinationen bättre och destinationskortet samtidigt skapar värde för gästen och affärer för företagen är det en annan ekonomisk modell.

Från politiska antaganden till data

Efter tre år skulle Åre ha något som nästan helt saknas i dagens svenska diskussion om besöksavgifter:

data från en verklig svensk destination.

Hur reagerade gästerna?

Hur stor blev konverteringen?

Vilka investeringar genomfördes?

Ökade den lokala konsumtionen?

Hur reagerade företagen?

Vad kostade administrationen?

Och viktigast av allt:

Blev destinationen bättre?

Då behöver politiker, företag och destinationsorganisationer inte längre diskutera vad de tror kommer att hända.

De kan diskutera vad som faktiskt hände.

Hur finansierar vi nästa generation Åre?

Åre har varit med och utvecklat svensk turism förr.

Men modeller som fungerade tidigare behöver inte vara de modeller som finansierar destinationen under kommande decennier.

Internationella destinationer investerar. Gästernas förväntningar ökar. Digitaliseringen skapar nya möjligheter. Konkurrensen hårdnar.

Därför tycker jag att Åre återigen borde våga gå före.

Kommunfullmäktige kan öppna dörren.

Destinationerna kan själva välja om de vill gå igenom den.

Besökarna kan själva välja om de vill bidra.

Sedan mäter vi resultatet.

För den viktigaste frågan är egentligen inte:

Ska Åre ha en turistavgift?

Den är:

Hur finansierar vi nästa generation Åre?

Så svarar partierna om turistavgift i Åre

  • S: ”Vi vill att Åre ska verka för införandet av turistavgift. Vi tycker att förslaget att kommuner får möjlighet att införa turistavgift är väldigt bra. För oss turistkommuner ökar slitaget och här ges möjligheten för kommunen att tillsammans med näringen komma överens om vad avgiften skulle kunna användas till. Det kommer stärka lokalsamhället, både för bofasta och besökare”.
  • C: ”Vi vill se en turistavgift. Vi vill se en ändrad lagstiftning som gör det möjligt för kommuner som så önskar att införa en turistavgift. För att skapa resurser i syfte att skapa en ännu mer attraktiv kommun för både besökare och invånare. Resurserna ska bara gå till sådana kostnader som uppstår på grund av besöksnäringen och för att förbättra platsens möjlighet att vara en bra plats för besökare och fastboende”.
  • M: ”Nej, det får en negativ ekonomisk effekt eftersom det leder till högre priser och därmed färre besökare och minskad konsumtion. Det besökarna belastar mest är infrastruktur som vägar, vatten och avlopp och där betalar besökarna direkt eller indirekt genom exempelvis avgiftskollektivet för VA och genom fastighetsavgift. En frivillig avgift som inte belastar företagaren kan vi ställa oss bakom”.
  • KD: ”KD är skeptiska. En kommunal bäddavgift är juridiskt komplicerad och riskerar att slå hårdast mot de minsta aktörerna, som pensionatsägare och stuguthyrare. KD vill istället se effektivare användning av befintliga intäkter och att exploatörer bidrar mer direkt till den infrastruktur de drar nytta av.”
  • SD: ”Ja, en turistskatt får vi inte införa rent juridiskt så det får ju heta turist- eller besöksavgift i så fall. Men frågan är inte helt solklar då det i så fall beror väldigt mycket på själva upplägget mot besöksnäringen, där vi beroende på beloppets storlek inte vill försämra Åres konkurrensläge gentemot andra turistorter. Men vi ser positivt på en eventuell turistavgift om den kan hållas på en marginell summa och dels implementeras på ett rättvist sätt med Skistar i förarsätet och att avgifterna verkligen går till områden som kommer både turismen och kommunen tillgodo”
  • V: ”Vänsterpartiet Åre är inte emot en turistskatt. Vi kommer i första hand att verka för att exempelvis kapitalskatter, bankskatter, förmögenhetsskatt samt fastighetsskatt för landets dyraste villor införs eller höjs. I nästa steg vill vi att dessa resurser omfördelas till kommuner för att kompensera de kostnader som uppstår i samband med turism men även andra strukturella kostnader som finns i små och glesa kommuner som Åre kommun”.
  • Västjämtlands Väl: ”Västjämtlands Väl vill utreda möjligheten för en turistavgift hellre än införandet av en turistskatt. Skatter går oftast till statskassan vilket därmed inte säkert hamnar lokalt/regionalt. Det är dessutom en lång process att införa nya skatter via lagstiftning. Avgift däremot, går att inför snabbare samt kan anpassas bättre att återföras till lokal nytta.”
  • MP: ”Vi vill införa en turistavgift. Anledningen är att skatteintäkter från Åre kommuns fastboende idag ska täcka för turistrelaterade kostnader som VA, renhållning, väg- och ledunderhåll med mera. Syftet med avgiften är att skydda vår närmiljö och skapa möjligheter att utveckla en mer hållbar turism.”

Källa: Östersunds-Postens valenkät till partierna i Åre kommun, 21 juli 2026.

https://e.infogram.com/6c303a66-471d-4c9e-8ad2-d7f9fe93cb4c?src=embed&embed_type=responsive_iframe#338afc89-76b8-42b7-8935-b1ad0ebeca7a

Edinburgh – staden inför 2026 en Visitor Levy för att finansiera destinationsutveckling

Edinburghs Visitor Levy – från besöksavgift till en ny investeringsmotor för destinationen

Edinburghs Visitor Levy – från besöksavgift till en ny investeringsmotor för destinationen

Den 24 juli 2026 började Edinburgh ta ut sin nya Visitor Levy.

Avgiften är 5 procent av kostnaden för betalt övernattningsboende före moms, gäller maximalt de fem första nätterna och omfattar i princip alla former av betalt övernattningsboende i staden. Modellen beräknas fullt utvecklad kunna generera upp till £50 miljoner per år. The City of Edinburgh Council

Men det mest intressanta med Edinburgh är enligt min mening inte avgiften.

Det är vad Edinburgh tänker göra med pengarna.

För medan vi i Sverige fortfarande diskuterar om några tiotals kronor i besöksavgift riskerar att påverka efterfrågan negativt, har Edinburgh redan bestämt hur pengarna ska investeras för att utveckla destinationen.

Och man väntade inte ens på att pengarna skulle börja komma in.

Över £90 miljoner beslutades innan den första avgiften betalades

Den 12 februari 2026 beslutade City of Edinburgh Council om det första fullständiga investeringsprogrammet finansierat av Visitor Levy.

Totalt handlar det om över £90 miljoner under tre år.

Beslutet fattades alltså mer än fem månader innan avgiften började tas ut den 24 juli. The City of Edinburgh Council

Det säger något fundamentalt om hur Edinburgh betraktar sin Visitor Levy.

Det är inte bara en avgift. Det är en investeringsmodell för destinationen.

När systemet är fullt utvecklat beräknas avgiften generera omkring £45–50 miljoner per år. Efter administration, reserv och vissa fasta avsättningar fördelas återstående medel mellan tre huvudområden:

55 % – City Operations and Infrastructure
35 % – Culture, Heritage and Events
10 % – Destination and Visitor Management. The City of Edinburgh Council

Men procentsatserna blir betydligt mer intressanta när man tittar på vad Edinburgh faktiskt tänker göra med pengarna.

Renare, grönare och bättre fungerande stadsmiljöer

Genom Well-Kept City Fund ska pengar investeras i sådant som både invånaren och besökaren möter varje dag.

Stadens egna fem teman är Clean, Green, Safe, Well-Maintained och Sustainable Infrastructure.

Det innebär bland annat bättre renhållning av gator och offentliga platser, underhåll av grönområden, bättre skötsel av offentlig infrastruktur och insatser i områden med stora besöksflöden.

Det planeras också investeringar i gångstråk och naturleder samt utveckling av offentliga miljöer i bland annat Princes Street, George Street och Southside. The City of Edinburgh Council

Det är destination management i mycket konkret form.

Toaletter, gator och offentliga miljöer

En del av investeringarna är sådant som sällan får stora rubriker men som har stor betydelse för hur en destination faktiskt upplevs.

Edinburgh har bland annat beslutat om investeringar i nya och upprustade offentliga toaletter, förbättrade gator och gångstråk samt utveckling av offentliga miljöer.

Portobello Promenade och Cramond Foreshore är två områden som omfattas av investeringarna.

I Portobello ska bland annat offentlig miljö, tillgängliga toaletter och lekområden utvecklas. I Cramond handlar investeringarna bland annat om tillgänglighet, kapacitet, parkering, gång- och cykelkopplingar och toaletter. The City of Edinburgh Council

För svenska kustdestinationer är parallellen uppenbar.

Stränder, toaletter, promenader, leder, parkering, renhållning och offentlig miljö är en central del av turistprodukten – men finansieras sällan som en sammanhållen investering i destinationens konkurrenskraft.

Kultur och evenemang blir investeringar i konkurrenskraft

35 procent av de återstående investeringsmedlen går till Culture, Heritage and Events.

Edinburgh vill använda pengarna för att stärka kulturorganisationer, utveckla nytt innehåll året runt och säkerställa att stadens kultur- och kulturarvsplatser fortsätter vara attraktiva besöksmål. The City of Edinburgh Council

Det är viktigt.

Besöksavgiften används alltså inte bara för att hantera konsekvenserna av turismen.

Den används för att utveckla själva reseanledningen.

Investeringarna omfattar kultur- och kulturarvsplatser, evenemang och utveckling av miljöer som ska bidra till att Edinburgh behåller sin internationella position.

Det är destinationsutveckling som investering – inte bara kostnad.

Marknadsföring, kongresser och destination management

Ytterligare 10 procent går till Destination and Visitor Management.

Syftet med Visitor Levy omfattar uttryckligen att utveckla Edinburghs besöksekonomi, stärka stadens globala position och främja en mer ansvarsfull och hållbar turism. The City of Edinburgh Council

Det innebär att intäkterna inte enbart används för fysisk infrastruktur.

De blir också kapital för att utveckla efterfrågan, destinationens organisation och dess internationella konkurrenskraft.

Det tycker jag är en avgörande dimension i den svenska diskussionen.

£5 miljoner per år till turismens bostadseffekter

Edinburghs modell innehåller dessutom en särskild Housing and Tourism Mitigation Fund på £5 miljoner per år.

Bakgrunden är bland annat kopplingen mellan besöksekonomin, tillgången till bostäder och användningen av hotell och B&B som tillfälliga bostäder. Edinburgh vill använda finansieringen för att mildra sådana effekter och öka tillgången till permanenta bostäder. The City of Edinburgh Council

Det är principiellt intressant.

En besöksavgift kan alltså användas både för att öka turismens positiva effekter och hantera dess negativa externa effekter.

Det är en betydligt mer utvecklad diskussion än frågan om man är ”för eller emot turistskatt”.

Invånarna får påverka hur pengarna används

Edinburgh avsätter dessutom £2 miljoner över tre år till participatory budgeting.

Det innebär att lokalsamhället får möjlighet att påverka hur delar av pengarna investeras. The City of Edinburgh Council

Även detta tycker jag är intressant ur ett svenskt perspektiv.

Om invånarna upplever att turismen bidrar till bättre offentliga miljöer och investeringar som också förbättrar deras vardag kan besöksavgiften bli ett verktyg för att stärka invånarnyttan och den lokala acceptansen för turismen.

Boendesektorn får 2 procent för administrationen

En vanlig invändning mot besöksavgifter är att hotell, campingar och andra boendeanläggningar får ett administrativt uppdrag utan ersättning.

Edinburgh har byggt in en kompensation för detta.

Boendeanläggningarna får tillbaka 2 procent av de avgiftsmedel de redovisar, för att kompensera delar av de direkta kostnader som uppbörden medför, exempelvis kortavgifter och anpassningar av redovisningssystem. The City of Edinburgh Council

Det är en viktig princip:

Om företagen används för att administrera ett offentligt system bör de också kompenseras för kostnaden.

Jag tror fortfarande att Sverige kan gå längre.

I en modern svensk modell bör vi undersöka om gästen kan betala direkt digitalt till destinationens system – ungefär som vi idag betalar parkering – och därmed minimera boendesektorns uppbörds- och redovisningsadministration.

Men Edinburgh visar åtminstone att administrationskostnaden inte behöver lämnas helt hos företagen.

Och vad hände med efterfrågan?

Det här är kanske den mest intressanta frågan i den svenska debatten.

Ett vanligt argument mot besöksavgifter är:

Högre pris → färre gäster.

Den grundläggande ekonomiska mekanismen finns naturligtvis.

Men Edinburgh är ett intressant fall.

Avgiften började tas ut den 24 juli 2026, men bokningar gjorda från 1 oktober 2025 för vistelser efter införandet omfattades redan av avgiften. Gästen har alltså under en stor del av bokningsperioden känt till den högre kostnaden. The City of Edinburgh Council

Samtidigt har Skottland haft en stark turistsommar 2026. Internationella flygbokningar till Skottland ökade enligt aktuell rapportering med omkring 15 procent under juni och juli jämfört med året före, samtidigt som utvecklingen i andra delar av Storbritannien varit svagare. The Guardian

Detta ska tolkas försiktigt.

Det är inte Edinburgh-specifik statistik, och det bevisar definitivt inte att Visitor Levy har ökat efterfrågan.

Det är dessutom alldeles för tidigt för en seriös effektutvärdering.

Men utvecklingen ger inte heller något stöd för den förenklade föreställningen att en besöksavgift automatiskt får internationella gäster att sluta resa till destinationen.

Det blir därför mycket intressant att följa Edinburghs faktiska utveckling under de kommande åren.

Från pris till värde och investering

Här tycker jag att den svenska diskussionen behöver förändras.

Om ett hotell höjer sitt pris med fem procent och ingenting annat förändras är det rimligt att fråga hur efterfrågan påverkas.

Men Edinburgh gör något annat.

Besökaren betalar mer samtidigt som destinationen får nya resurser för att investera i:

offentliga miljöer, renhållning, parker, toaletter, promenader, kultur, evenemang, besöksmål, destination management och internationell konkurrenskraft.

Då förändras både priset och produkten.

Den relevanta ekonomiska frågan är därför inte bara:

Hur många gäster riskerar vi att förlora när priset stiger?

Vi måste också fråga:

Hur mycket attraktivare och mer konkurrenskraftig blir destinationen när hundratals miljoner kronor återinvesteras i produkten varje år?

Det är nettoeffekten som är intressant.

Besöksavgiften är inte målet – investeringen är målet

Jag tycker inte att Sverige ska kopiera Edinburgh rakt av.

Det finns delar av modellen som jag själv skulle utforma annorlunda.

Men Edinburgh visar något som ofta saknas i den svenska diskussionen:

Besöksavgiften är inte målet. Investeringen är målet.

Avgiften är finansieringsmekanismen.

Edinburgh har först diskuterat vilken destination man vill utveckla och vilka investeringar som behövs.

Sedan har man byggt finansieringen.

Och innan den första avgiften ens hade betalats hade politikerna beslutat om investeringar på över £90 miljoner.

Det är nästan motsatsen till hur frågan ofta diskuteras i Sverige.

Här frågar vi:

Ska vi verkligen ta 10, 30 eller 50 kronor av gästen?

Edinburgh frågar i praktiken:

Vad behöver vi investera för att Edinburgh även i framtiden ska vara en av världens mest attraktiva destinationer – och hur finansierar vi det?

Det är den fråga jag tycker att Stockholm, Göteborg, Malmö, Gotland, Åre, Halland och andra svenska destinationer också borde börja ställa.

För våra destinationer konkurrerar inte bara med varandra.

De konkurrerar med Edinburgh.

Och Edinburgh har just fått en helt ny investeringsmotor.

Vad är Sveriges?


Källor och vidare läsning

Fakta om avgiftens konstruktion, startdatum och nivå: City of Edinburgh Council – About the Edinburgh Visitor Levy. The City of Edinburgh Council

Investeringsprogrammen och den fullständiga fördelningen av medlen: City of Edinburgh Council – How we’re investing the Edinburgh Visitor Levy. The City of Edinburgh Council

Beslutet den 12 februari 2026 om investeringar på över £90 miljoner: Council agrees first round of Edinburgh Visitor Levy spend. The City of Edinburgh Council

Information om boendesektorns ersättning på 2 procent: Visitor Levy – Information for businesses. The City of Edinburgh Council

Den nationella skotska vägledningen: VisitScotland – Visitor Levy guidance. 

Turistavgift i Falkenberg – vad säger forskningen och gästerna?

Falkenbergs KD ställer relevanta frågor i Hallands Nyheter – men drar slutsatsen innan man tittat på forskningen, gästerna, internationella erfarenheter eller hur en modern svensk modell faktiskt skulle kunna utformas.

Argumentet är i princip: högre pris → färre gäster.

Den grundläggande mekanismen finns – men så enkelt fungerar inte turismens priselasticitet.

Priset spelar självklart roll och om priset höjs och ingenting annat förändras är resonemanget relevant.

Men om intäkten återinvesteras så att destinationens kvalitet, attraktivitet och gästens upplevda värde samtidigt ökar, har både priset och produkten förändrats.

Forskningen visar samtidigt att turismens efterfrågan är betydligt mer komplex än en enkel relation mellan pris och antal gäster. Martin Falk har studerat turismens priselasticitet, medan forskning av Maria Lexhagen, Tatiana Chekalina och Matthias Fuchs visar betydelsen av destinationens resurser, gästens upplevda värde och ”value for money”. Norbert Vanhoves destinationsekonomiska forskning sätter detta i ett bredare perspektiv av konkurrenskraft, efterfrågan och investeringar.

En avgift som bara höjer priset är alltså något helt annat än en avgift som återinvesteras i destinationen och samtidigt ökar värdet för gästen.

Och vi behöver faktiskt inte gissa vad Falkenbergs gäster tycker.

I forskningsprojektet Destination Halland, där ETOUR Research Centre vid Mittuniversitetet var forskningspartner, genomförde ETOUR sommaren 2016 en besökarundersökning i Halland. Över 400 besökare svarade bland annat på frågor om betalningsvilja för destinationsutveckling. I materialet finns 447 svar på frågan om betalningsvilja, varav 94 från Falkenberg.

54 procent av respondenterna från Falkenberg uppgav en positiv betalningsvilja för en avgift per person och natt. Bland dem som var beredda att betala var genomsnittet cirka 25 kronor – redan 2016.

Det sätter också MP:s föreslagna 10 kronorna i perspektiv. I europeisk jämförelse är det en mycket låg nivå.

I Kaiserbäder på ön Usedom i Tyskland – med badorterna Heringsdorf, Ahlbeck och Bansin – betalar en vuxen 2026 €3,70 per dag under högsäsongen, motsvarar cirka 41 kronor. Avgiften är kopplad till UsedomCard, som bland annat ger fri busstrafik i Kaiserbäder, rabatter hos anslutna företag samt tillgång till olika sportanläggningar och offentliga toaletter. Intäkterna används bland annat till renhållning av promenader, underhåll och evenemang.

I Saas-Fee, Schweiz, betalar en vuxen idag CHF 4,50 vintertid och CHF 7 sommartid – ungefär 60 respektive 95 kronor per person och natt. Avgiften är dessutom kopplad till ett gästkort med konkreta förmåner.

Det intressanta är alltså inte bara vad gästen betalar, utan vilket värde gästen får tillbaka och vad destinationen kan investera.

Jag skulle därför föreslå att Falkenberg testar 50 kronor per gästnatt, kombinerat med ett digitalt Falkenberg Gästkortmed konkreta förmåner. Det skulle exempelvis kunna handla om fria eller rabatterade evenemang och aktiviteter, kulturupplevelser och erbjudanden från handel och restauranger – samtidigt som intäkterna kan bidra till exempelvis städade stränder, fler publika toaletter och andra gemensamma kvaliteter i destinationen.

Besöksavgifter i kombination med gästkort kan därmed skapa två ekonomiska effekter:

1. Kapital för att investera i destinationens attraktivitet.

2. Ökad lokal konsumtion hos Falkenbergs företag.

Och administrationen behöver inte byggas efter gårdagens europeiska modell, där hotell och campingar samlar in och redovisar avgiften.

Vi betalar redan parkering digitalt via mobilen. En svensk frivillig besöksavgift kan fungera på motsvarande sätt.

Gästen betalar direkt till destinationens digitala system och får sitt gästkort i mobilen. Boendeanläggningen kan informera om möjligheten men slipper uppbörds- och redovisningsadministrationen. Samtidigt kan företag i hela destinationen bidra med erbjudanden och upplevelser, öka värdet för gästen och själva bli synliga för besökaren.

Falkenberg kan dessutom börja utan att vänta på en nationell lag om en obligatorisk besöksavgift.

En frivillig modell kan utformas redan inom dagens rättsliga ramar. Börja frivilligt och testa under tre år. Mät konvertering, betalningsvilja, användning av gästkortet, lokal konsumtion, gästnöjdhet och återbesök.

Med cirka 978 000 kommersiella gästnätter och 50 kronor per natt blir bruttopotentialen:

40 % anslutning: 19,6 MSEK/år

50 % anslutning: 24,5 MSEK/år

60 % anslutning: 29,3 MSEK/år

Det är inte en prognos. Det är ett scenario som går att testa.

Tänk vad 20–30 miljoner kronor varje år skulle kunna göra för Falkenbergs stränder, leder, evenemang, reseanledningar, digitala tjänster och andra gemensamma delar av destinationen – samtidigt som gästkortet skapar nya affärer för det lokala näringslivet.

Det är den diskussion jag skulle vilja se:

Inte bara vad 50 kronor kostar gästen – utan vilket värde Falkenberg kan skapa för gästen, företagen och destinationen genom 20–30 miljoner kronor i nya årliga investeringar.

Källor och vidare läsning

ETOUR/Mittuniversitetet, forskningsprojektet Destination Halland (2016).

Tatiana Chekalina, Matthias Fuchs & Maria Lexhagen, Customer-Based Destination Brand Equity Modeling: The Role of Destination Resources, Value for Money, and Value in Use, Journal of Travel Research (2018, publicerad online 2016).

Martin Falk, The Demand for Winter Sports: Empirical Evidence for the Largest French Ski-Lift Operator, Tourism Economics (2015).

Norbert Vanhove, The Economics of Tourism Destinations.

Saas-Fee/Saastal – gällande turistavgifter och SaastalCard.

Läs KD:s artikel i Hallands Nyheter.

Bild: Thomas Johansson