Category: Turistavgift

3,5 miljarder till destinationsutveckling – utan att belasta den offentliga budgeten

by with Comments Off on 3,5 miljarder till destinationsutveckling – utan att belasta den offentliga budgeten

Sverige behöver en långsiktig finansieringsmodell där staten, regionerna, kommunerna, näringslivet och besökarna bidrar till att utveckla destinationer som kan konkurrera internationellt – och där besökaren får ett tydligt värde tillbaka.

Det finns en märklig lucka i den svenska turistdebatten inför valet 2026.

Företag, destinationsorganisationer, intresseorganisationer och politiker återkommer till ungefär samma slutsats:

Svensk turism har en stor outnyttjad potential att skapa jobb, exportintäkter, företagande och regional utveckling – och att bidra mer till Sveriges välfärd.

Bra! Här finns konsensus.

Men när jag läser svaren saknar jag en sammanhängande modell för de två mest grundläggande frågorna:

Hur utvecklar vi internationellt konkurrenskraftiga destinationer och platser – och hur skapar vi den förutsägbara finansiering som krävs?

Frågan är helt avgörande eftersom destinationen är plattformen för all turism.

Hotellet kan investera i bättre rum. Restaurangen kan utveckla sin produkt. Skidanläggningen kan bygga liftar. Aktivitetsföretaget kan skapa nya upplevelser.

Men värdet av alla dessa investeringar påverkas av hur hela platsen fungerar.

Tillgängligheten. Reseanledningarna. Lederna och naturen. Evenemangen. Mobiliteten. De offentliga miljöerna. Informationen. Den digitala infrastrukturen. Värdskapet. Servicen.

Destinationen är den gemensamma produktplattform som turistföretagen bygger sina affärer ovanpå.

Att utveckla den kräver investeringar över fem, tio och tjugo år – inte projektpengar som dyker upp ett år och försvinner nästa.

Därför är förutsägbar finansiering i grunden en konkurrenskraftsfråga.

Åtta partier – men ingen finansieringsmodell

Travel News har inför valet ställt samma frågor om besöksnäringen till samtliga åtta riksdagspartier.

Svaren innehåller många förslag om vägar, järnväg och flyg, Visit Sweden och internationell marknadsföring, skatter, arbetsgivaravgifter, regelförenkling och företagens villkor.

Travel News valenkät visar en tydlig politisk skiljelinje.

PartiTuristavgiftExempel på åtgärderFörutsägbar destinations-finansiering
SÖppet för att utredaVisit Sweden, infrastruktur, nattåg, flygNej
MNejInfrastruktur, flyg, regelförenklingNej
CJa, kommunal möjlighetInfrastruktur, arbetsgivaravgifter, evenemangNej
VJa, bäddavgifterJärnväg, kultur, kollektivtrafikNej
KDNejInfrastruktur, företagsvillkorNej
SDNejInfrastruktur, regelförenkling, Visit SwedenNej
MPJa, kommunal möjlighetJärnväg, kollektivtrafik, hållbar turismNej
LNejMarknadsföring, transporter, företagsvillkorNej

Fyra partier öppnar alltså för någon form av kommunal turist- eller bäddavgift: S, C, V och MP.

Fyra säger nej: M, KD, SD och L.1

Våra konkurrenter väntar inte

I Schweiz, Österrike, Tyskland och Frankrike finns sedan länge olika former av destinationsfinansiering. Enligt Finlands finansministeriums utredning tillämpar 36 av 44 europeiska länder någon form av turistskatt.2

Sverige behöver inte kopiera något land. Men vi behöver förstå vilka problem de försöker lösa och vilka konstruktioner som fungerar.

  • Finland visar risken med en modell där intäkterna inte tydligt behöver återinvesteras i turismen.
  • Norge visar behovet av att samordna besökarnas nya finansiering med företagens befintliga finansiering av destinationen.
  • Skottland visar värdet av tydliga spelregler och kompensation till boendenäringen för administration.
  • Den schweiziska kantonen Valais och kommunerna i Saasdalen visar hur besökarnas, företagens och kommunens finansieringsuppgifter kan komplettera varandra till en helhet.

Saas-Fee visar varför rollfördelningen är så viktig

I kantonen Valais ger turismlagen kommunerna rätt att, genom lokala reglementen som godkänns på kantonal nivå, införa besöksavgift och särskilda avgifter för turismfrämjande.3

I Saas-Fee är en central princip tydlig:

Besöksavgiften får inte användas till kommunens ordinarie uppgifter.

Pengarna ska användas för turistiska ändamål som kommer gästen och destinationen till del – och därigenom också skapar värde för invånarna.

Näringslivet har samtidigt en annan roll. Företagens finansiering är avsedd för aktiviteter som stärker efterfrågan och affären: marknadsföring, försäljning, distribution och produktutveckling.

Principen är viktig:

  • Besökaren finansierar inte kommunens budget. Besökaren investerar i sin egen upplevelse.
  • Företagen finansierar inte kommunens välfärdsuppdrag. De investerar i sin egen och destinationens tillväxt.
  • Det offentliga behåller ansvaret för de offentliga uppgifterna och investerar i turismens tillväxt med skattemedel.

Det är ett mycket mer utvecklat sätt att diskutera destinationsfinansiering än:

Turistskatt – ja eller nej?

Men varför skulle gästen vilja betala?

Här tycker jag att den svenska turismnäringen ofta missar något viktigt i diskussionen.

Om vi bara lägger 50 kronor ovanpå hotellräkningen och kallar det turistskatt är det enkelt för gästen att uppfatta det som:

Samma produkt + högre pris.

Då är argumentet om risken för minskad omsättning relevant.

Men en svensk turistavgift bör konstrueras på ett helt annat sätt.

De mest genomtänkta finansieringsmodellerna kombinerar besöksavgiften med ett digitalt gästkort eller destinationskort.

Gästen betalar exempelvis 50 kronor per natt. I gengäld får gästen tillgång till ett digitalt kort som kan innehålla konkreta förmåner: kollektivtrafik, lokala transporter, aktiviteter, kultur, entréer, rabatter, erbjudanden eller andra tjänster.

Då förändras relationen. Det blir inte bara:

Gäst → avgift

Utan:

Gäst → bidrag till destinationen → gästkort → konkret nytta under vistelsen → investeringar i destinationen → bättre upplevelse

Besökaren får därmed både en bättre upplevelse och möjlighet att få ett större värde än avgiften.

Gästkortet kan göra mer än att ge rabatter

Rätt konstruerat blir gästkortet en viktig del av själva finansieringsmodellen.

Det gör avgiften synlig och begriplig. Gästen kan se:

”Jag har bidragit med 250 kronor under mina fem nätter – och de pengarna investeras i den här destinationen.”

Destinationen kan samtidigt kommunicera vilka projekt som finansieras.

Men kortet kan också styra konsumtion. En förmån kan få gästen att prova en aktivitet, besöka ett museum, använda kollektivtrafiken, äta på en restaurang eller upptäcka en del av destinationen som gästen annars inte hade besökt.

Det kan skapa:

Högre upplevt värde → större lokal konsumtion → bättre spridning av besökarna → fler affärer för företagen

Digitaliseringen skapar dessutom data som kan användas för att förstå besökarnas beteenden och mäta om investeringarna faktiskt fungerar.

Gästkortet blir då inte en kostnad som ska ”kompensera” för avgiften. Det blir ett verktyg för värdeskapande, distribution, styrning och mätning.

Det är en väsentlig skillnad.

Vad skulle 50 kronor innebära i Sverige?

Sverige hade enligt Tillväxtverkets slutliga inkvarteringsstatistik cirka 70,8 miljoner kommersiella gästnätter 2025.4

Om vi använder enbart dessa som beräkningsbas:

70,8 miljoner × 50 kronor = cirka 3,54 miljarder kronor per år

Det är en teoretisk bruttopotential, inte en prognos.

Men storleksordningen är intressant:

  • På fem år: cirka 17,7 miljarder kronor.
  • På tio år: cirka 35,4 miljarder kronor – före tillväxteffekterna av investeringarna.

Och den finansieringspolitiska poängen är central:

Detta kapital belastar inte statsbudgeten, regionernas budgetar eller kommunernas skattekollektiv. Besökarna skapar en ny finansieringsström som – om lagen konstrueras rätt – öronmärks till den gemensamma turistiska produkt som de själva använder.

35,4 miljarder kronor är dessutom inte den beräknade samhällsekonomiska effekten. Det är bara kapitalet som blir tillgängligt för investeringar.

Investeringarna förbättrar destinationens attraktivitet och påverkar i nästa led efterfrågan, konsumtion, företagens lönsamhet, privata investeringar, sysselsättning och skatteintäkter.

Gästkortet förändrar också 50-kronorsdiskussionen

Den ekonomiska analysen kan därför inte stanna vid:

50 kronor högre pris → lägre efterfrågan

Vi måste också mäta:

50 kronor → investering → bättre destination → högre upplevt värde

Och:

50 kronor → gästkort → konkreta förmåner → större upplevd motprestation och potentiellt ökad lokal konsumtion

Den relevanta ekonomiska frågan blir därför:

Om 50 kronor finansierar investeringar och gästnytta som ökar besökarens upplevda värde och betalningsvilja med mer än 50 kronor – har destinationen då blivit dyrare eller mer konkurrenskraftig?

Det vet vi inte förrän vi testar och mäter. Just därför borde Sverige skapa möjligheter för destinationer att göra det.

Besöksbidraget löser en annan del av problemet

Besöksavgiften ska däremot inte finansiera kommunens ordinarie lagstadgade verksamhet som VA, sophämtning, vägar, skola, vård och omsorg.

Turisttäta kommuner och regioner har samtidigt ett verkligt problem: de behöver periodvis dimensionera delar av samhället för betydligt fler människor än de som är folkbokförda där.

Därför behövs en annan finansieringsmekanism.

Om staten exempelvis använde samma enkla beräkningsprincip – 50 kronor × 70,8 miljoner kommersiella gästnätter – skulle ett statligt besöksbidrag motsvara cirka 3,54 miljarder kronor per år.

Staten har redan stora intäkter från turismen. En del bör återinvesteras i en näring som kan utvecklas, skapa många nya jobb, fungera som integrationsmotor och ge unga ett inträde på arbetsmarknaden.

Men det behöver inte betyda 3,54 miljarder kronor i helt nya offentliga utgifter. Staten har redan stora budgetar för vägar, järnväg, transportinfrastruktur och andra samhällsinvesteringar.

Turismens faktiska geografi, tillfälliga befolkning och ekonomiska betydelse behöver få större vikt när dessa resurser prioriteras. De sammanlagt drygt sju miljarder kronor som de två illustrativa beräkningarna omfattar kan, rätt använda, bli en god affär för staten.5

Principerna måste dock hållas isär:

  • Besöksavgiften → destinationens turistiska konkurrenskraft.
  • Besöksbidraget → offentliga förutsättningar i turisttäta kommuner och regioner.

Den ena ska inte ersätta den andra.

Näringslivet ska inte avkrävas mer pengar

Den tredje finansieringskällan är företagen.

Här tycker jag att utgångspunkten ska vara tydlig:

Näringslivet ska inte avkrävas större gemensamma bidrag än företagen redan investerar i dag.

Företagens befintliga pengar bör i stället användas mer affärsmässigt och kopplas till en tydlig kedja inom destinationerna:

Marknadsföring → distribution → försäljning → produktutveckling → data → efterfrågan → omsättning → lönsamhet

Om den gemensamma destinationen samtidigt får bättre och mer förutsägbara förutsättningar förbättras också avkastningen på företagens egna investeringar.

Då kan något betydligt mer kraftfullt inträffa.

Företagen kommer att investera mer därför att det blir lönsamt – inte därför att någon tvingar dem.

Skottland visar hur administrationen kan hanteras

En framtida svensk modell måste samtidigt ta Visitas och boendenäringens invändningar på allvar.

Hotell, campingar, vandrarhem, stugförmedlare och andra boendeaktörer ska inte göras till kostnadsfria skatteadministratörer.

Administration av turistavgifter ska i första hand digitaliseras bort, precis som parkeringsavgifter i dag ofta betalas i mobilen i stället för i automater.

Om politiken ändå kräver att företagen samlar in och administrerar avgiften ska de kompenseras för arbetet.

Edinburgh har valt den principen och låter boendeleverantörerna behålla två procent av avgiftsmedlen som administrativt stöd.6

Principen borde vara enkel:

Den som beslutar om avgiften ska också ta ansvar för kostnaden att administrera den.

I den bästa av världar beslutar kommunen om avgiften och delegerar insamling och investeringar till ett professionellt organiserat destinationsbolag som näringen och kommunen styr gemensamt.

Näringen borde vara med och skriva spelreglerna

Stora aktörer inom den svenska besöksnäringen har hittills koncentrerat mycket kraft på att säga nej till turistskatt.

Jag förstår varför.

En dåligt konstruerad avgift kan höja priset, skapa administration och i värsta fall bli ytterligare en finansieringskälla till kommunens allmänna budget.

Finland visar varför den oron ska tas på allvar. I regeringens remissförslag stannar intäkterna i den kommun som tar ut skatten, men de är inte öronmärkta för turism.2

Men en ren nej-strategi innebär också en långsiktig risk.

Fyra riksdagspartier öppnar redan för någon form av besöksavgift. Efter ett maktskifte kan det snabbt uppstå en politisk majoritet för ny lagstiftning.1

Näringen borde därför använda tiden till att formulera spelreglerna för en eventuell framtida svensk lagstiftning:

  • Intäkterna ska öronmärkas för destinationsutveckling.
  • De ska vara additionella och inte ersätta befintlig offentlig eller privat finansiering.
  • Besöksavgiften ska inte finansiera kommunens ordinarie lagstadgade verksamhet.
  • Näringslivet ska ha formaliserat inflytande över prioriteringarna genom destinationsbolagen.
  • Administration ska digitaliseras bort eller ersättas.
  • Finansieringen ska vara långsiktig och förutsägbar.
  • Användningen ska vara transparent och resultaten mätbara.
  • Kommunerna ska få lokal frihet inom ett tydligt nationellt regelverk.
  • Besökaren ska se vart pengarna går och vilket värde de skapar.
  • Destinationsbolagen ska åläggas att kombinera avgiften med gästkort och andra system som skapar en tydlig motprestation till besökaren.

Det flyttar näringens position från:

”Vi vill inte ha en turistavgift.”

till:

”Om Sverige skapar möjligheten ska den utformas så att den stärker vår internationella konkurrenskraft – och här är våra krav.”

Ett finansieringsekosystem – där de som får nytta också bidrar

Det är egentligen kärnan i mitt förslag.

Nästa generations svenska destinationer ska inte finansieras av en enda aktör.

  • Staten beslutar om spelreglerna, exempelvis en ny lag för finansiering av destinationsutveckling genom turistavgifter och ett besöksbidrag till kommunerna baserat på antalet gäster. Staten finansierar också nationell infrastruktur och tillgänglighet och prioriterar resurser med hänsyn till turismens ekonomiska betydelse.
  • Regionerna dimensionerar regional service, sjukvård, kollektivtrafik och regional utveckling efter den turistiska intensiteten.
  • Kommunerna finansierar sina offentliga åtaganden och bygger fungerande platser att bo, arbeta, driva företag och besöka.
  • Företagen investerar i sina produkter och i kommersiella aktiviteter som skapar efterfrågan, försäljning och tillväxt.
  • Besökaren bidrar till den gemensamma turistiska produkten och får genom destinationen och gästkortet konkret värde tillbaka.
  • Destinationen omvandlar finansieringen till långsiktiga investeringar som stärker den gemensamma produktplattformen, platsen och destinationen.

Investeringarna skapar tre typer av värde:

Gästnytta – företagsnytta – invånarnytta

En led kan skapa en bättre upplevelse för gästen, nya affärer för företagen och en bättre fritidsmiljö för invånaren.

Bättre mobilitet kan underlätta gästens resa, göra företagen mer tillgängliga och förbättra vardagen för den som bor på platsen.

Ett evenemang kan skapa en reseanledning, omsättning för näringslivet och upplevelser för lokalbefolkningen.

Samma investering skapar värde för flera grupper samtidigt.

Då uppstår den ekonomiska kedja vi borde diskutera

Förutsägbara offentliga förutsättningar + företagens kommersiella investeringar + besökarens destinationskapital

→ långsiktiga investeringar i destinationen

→ gästkort och konkreta besökarförmåner

→ bättre destination och högre upplevt värde

→ besöksnytta + företagsnytta + invånarnytta

→ ökad efterfrågan och lokal konsumtion

→ starkare företag och bättre lönsamhet

→ ökade privata investeringar

→ större sysselsättning och skattebas

→ ytterligare offentliga och privata investeringar

→ starkare internationell konkurrenskraft

→ större bidrag från turismen till Sveriges tillväxt och välfärd.

Det är den ekonomiska helheten vi borde diskutera.

Sverige behöver en finansieringsstrategi för turismen

Nästa regering – oavsett politisk färg – behöver därför göra något större än att säga ja eller nej till turistskatt.

Sverige behöver en nationell finansieringsstrategi för utvecklingen av våra destinationer och platser.

En strategi som svarar på:

  • Hur skapar vi internationellt konkurrenskraftiga destinationer?
  • Vem ska finansiera vad?
  • Hur skapar vi förutsägbarhet över fem, tio och tjugo år?
  • Hur säkerställer vi att nya pengar verkligen blir nya investeringar?
  • Hur gör vi besökaren till både medfinansiär och mottagare av värde?
  • Hur använder vi gästkort och digitalisering för att skapa nytta, affärer och data?
  • Hur mäter vi om investeringarna skapar större värde än avgiften kostar?

Vi behöver inte kopiera Schweiz, Skottland, Norge, Finland, Tyskland, Österrike eller Frankrike.

Men vi borde lära av dem.

För frågan är inte i första hand:

Ska Sverige ha turistskatt – ja eller nej?

Den är:

Hur finansierar vi nästa generation internationellt konkurrenskraftiga destinationer i Sverige?

Vill ni analysera hur en långsiktig finansieringsmodell skulle kunna se ut för er destination?
Jag hjälper destinationer, kommuner, destinationsbolag och företag att analysera finansieringsbehov, besöksavgifter, gästkort, återinvesteringar och ekonomiska effekter. Arbetet kan göras som en lednings-/styrelsebriefing, workshop eller en konkret destinationsanalys.

Boka en tid som passar dig med mig så diskuterar vi vilket nästa steg som är relevant för er.

Fotnoter och faktakommentarer

1 Sammanställningen återger artikelns tolkning av Travel News valenkät. Kontrollera gärna tabellens kortfattade formuleringar mot respektive partis fullständiga svar om artikeln publiceras långt efter valdagen, eftersom politiska positioner kan ändras.

2 Finlands förslag, publicerat den 22 juni 2026, innebär en frivillig kommunal skatt på två till fem procent av priset för betald korttidsinkvartering. Intäkterna stannar i kommunen men är enligt remissmaterialet generella kommunala intäkter, inte öronmärkta för turism.

3 Valais turismlag anger bland annat besöksavgift, inkvarteringsavgift och turismfrämjande avgift. Besöksavgiftens intäkter ska användas i besökarnas intresse, bland annat till information och bokning, event samt turistiska, kulturella och idrottsliga anläggningar.

4 Beräkningen använder medvetet endast Tillväxtverkets 70,8 miljoner registrerade kommersiella gästnätter 2025. Statistiken omfattar hotell, vandrarhem, camping, stugbyar samt kommersiellt förmedlade privata stugor och lägenheter. Den totala svenska övernattningsvolymen är större genom bland annat övernattningar hos släkt och vänner och nyttjande av fritidshus. Dessa har inte inkluderats. En eventuell utvidgad beräkningsbas bör definieras separat för att undvika dubbelräkning.

5 Det statliga besöksbidraget och slutsatsen att drygt sju miljarder kronor skulle vara en god affär för staten är artikelns policyförslag och bedömning, inte en prognos eller verifierad samhällsekonomisk kalkyl.

6 Edinburghs beslutade modell anger ett administrativt stöd på två procent till boendeleverantörer. Edinburghs lokala plan anger hur intäkterna ska användas.

Källor

Hur finansierar vi nästa generation Åre?

by with Comments Off on Hur finansierar vi nästa generation Åre?

Östersunds-Posten har inför valet frågat partierna i Åre kommun hur de ser på införandet av en turistavgift.

Svaren visar politiska skillnader – men också en betydligt större gemensam grund än vad ett enkelt ja eller nej antyder.

Socialdemokraterna vill att Åre ska verka för införandet av turistavgift och betonar att kommunen tillsammans med näringen ska komma överens om vad pengarna används till.

Centerpartiet vill ändra lagstiftningen så att kommuner som önskar ska kunna införa turistavgift och att resurserna ska användas för kostnader som uppstår genom besöksnäringen och för att göra platsen bättre för både besökare och fastboende.

Miljöpartiet vill införa turistavgift. Vänsterpartiet är inte emot, men prioriterar andra skatter och omfördelning till kommunerna. Västjämtlands Väl vill utreda en turistavgift och ser en fördel med att pengarna kan återföras till lokal nytta. Sverigedemokraterna är positiva under vissa förutsättningar.

Moderaterna säger nej till en obligatorisk avgift, bland annat eftersom man befarar högre priser, färre besökare och administration för företagen.

Men Gabrielle Nyberg (M) säger samtidigt något mycket intressant:

”En frivillig avgift som inte belastar företagaren kan vi ställa oss bakom.”

Kristdemokraterna är mer skeptiska och vill bland annat att exploatörer ska bidra mer direkt till den infrastruktur de drar nytta av.

Det finns alltså ingen politisk enighet om en framtida obligatorisk turistavgift.

Men det finns tillräckligt mycket gemensam mark för att börja ställa en större fråga.

Åre behöver investeringskapital – inte bara pengar till slitage

Mycket av debatten handlar idag om turismens kostnader: leder, renhållning, toaletter, vägar och offentliga miljöer.

Det är viktiga frågor.

Men om ambitionen är att Åre ska fortsätta utvecklas som en internationellt konkurrenskraftig destination behöver perspektivet vara större.

Åre behöver kontinuerligt kunna investera i nya reseanledningar, evenemang, natur, leder, mobilitet, digital infrastruktur, information, offentliga miljöer, hållbarhet och bättre gästupplevelser.

Företagen gör redan stora investeringar.

SkiStar, hotell, restauranger, handel, aktivitetsföretag, fastighetsägare och andra entreprenörer investerar i sina produkter, anställer människor och tar den kommersiella risken.

Men vem finansierar långsiktigt den gemensamma produkten Åre?

Det är där diskussionen om besöksavgifter blir riktigt intressant.

Åres konkurrens är internationell

Åres konkurrenter finns inte bara i Sälen, Vemdalen och Funäsfjällen.

De finns i Alperna och på andra internationella destinationer.

På många europeiska destinationer finns sedan länge finansieringssystem där besökaren är med och finansierar destinationens utveckling. I flera modeller kombineras avgiften med ett gäst- eller destinationskort som ger besökaren konkreta förmåner.

Principen kan beskrivas enkelt:

Besökaren bidrar → destinationen investerar → gästupplevelsen förbättras → företagens produkter blir attraktivare → destinationens konkurrenskraft stärks.

Det är en helt annan ekonomisk logik än att bara lägga en kostnad ovanpå hotellpriset.

Besöksavgiften blir då inte primärt ett sätt att betala en kostnad.

Den blir en investeringsmodell.

Åre behöver inte vänta med att pröva frivilliga modeller

För att införa en obligatorisk kommunal turistavgift krävs rättsliga förutsättningar som svenska kommuner inte generellt har idag.

Men det betyder inte att Åre måste vänta med hela frågan.

Jag tycker att Åre kommunfullmäktige bör fatta ett tydligt politiskt inriktningsbeslut om att kommunen är positiv till att destinationsorganisationer utvecklar och testar frivilliga besöksfinansierade modeller inom gällande rätt.

Det är inte samma sak som att kommunen inför en skatt eller obligatorisk kommunal avgift.

Fullmäktiges uppgift skulle vara att öppna dörren.

Det skulle ge destinationsorganisationerna ett betydligt starkare politiskt och demokratiskt mandat att tillsammans med företagen utveckla, juridiskt kvalitetssäkra och testa en modell.

Ett destinationsbolag som på egen hand försöker introducera en ny finansieringsmodell har ett mandat.

Ett destinationsbolag som kan säga att Åre kommunfullmäktige står bakom inriktningen att pröva frivillig besöksfinansiering av destinationsutveckling har ett helt annat mandat.

Bydalen ska inte behöva finansiera Åres vandringsleder

Centerpartiets Daniel Danielsson lyfter en viktig fråga i ÖP: besökare i Bydalen kanske inte ska finansiera vandringsleder i Åre.

Jag håller med.

Och de behöver inte göra det.

Åre kommun består av flera destinationer med olika produkter, organisationer, besökare och investeringsbehov.

Därför bör modellen byggas underifrån.

Åre, Bydalen, Södra Årefjällen och andra destinationsområden ska själva kunna välja om de vill delta.

En destination kan säga ja. En annan kan säga nej.

De destinationer som deltar kan tillsammans med sina företag bestämma vilka investeringar som ska prioriteras. Digitala system gör det samtidigt möjligt att hålla isär lokala intäkter och, där man kommer överens om det, finansiera gemensamma satsningar.

Frivilligheten finns alltså på två nivåer:

1. Destinationen väljer om den vill delta.
2. Besökaren väljer om den vill betala.

Det skapar dessutom en möjlighet som jag tycker är särskilt intressant.

Olika destinationer inom samma kommun kan testa olika modeller.

Sedan kan vi jämföra resultaten.

Testa 50 kronor och ett digitalt destinationskort

Jag skulle börja enkelt.

Testa exempelvis en frivillig besöksavgift på 50 kronor per person och natt, kopplad till ett digitalt destinationskort.

Besökaren betalar digitalt och får kortet direkt i mobilen.

Kortet kan innehålla konkreta förmåner och samtidigt leda besökaren till aktiviteter, restauranger, handel, evenemang och andra erbjudanden.

Det skapar två ekonomiska effekter:

1. Nytt kapital för investeringar i destinationens attraktivitet.

2. Ökad lokal konsumtion hos destinationens företag.

Det andra är viktigt.

Ett destinationskort ska inte bara vara ett kvitto på att besökaren har betalat. Det ska vara ett verktyg för att skapa större värde för både gästen och näringslivet.

Gör inte företagen till skatteuppbördsmän

Här delar jag en del av Moderaternas invändning.

Boendeföretagen ska inte belastas med onödig administration om den kan undvikas.

Den traditionella modellen i många europeiska destinationer bygger på att hotell och andra boendeaktörer tar betalt av gästen och sedan redovisar pengarna.

Vi behöver inte kopiera den administrativa delen av modellen.

I dagens digitala värld kan gästen betala direkt till destinationens system och få sitt destinationskort i mobilen.

Boendeanläggningar och andra företag kan informera gästen och bidra med erbjudanden utan att behöva bli ansvariga för uppbörd och redovisning.

Gör Åre till ett treårigt innovationsprojekt

Jag föreslår inte att Åre idag ska bestämma hur destinationens finansiering ska fungera de kommande 30 åren.

Jag föreslår något enklare:

Testa.

Låt några destinationer som vill gå före genomföra ett treårigt försök.

Mät:

  • konverteringsgrad – hur många väljer att betala?
  • betalningsvilja,
  • användningen av destinationskortet,
  • lokal konsumtion,
  • gästnöjdhet,
  • administrationskostnader,
  • vilka investeringar som genomförs,
  • och framför allt avkastningen på dessa investeringar.

Då får vi också bättre underlag för diskussionen om priselasticitet.

Om 50 kronor bara läggs ovanpå priset utan att skapa något nytt värde är det en sak.

Om samma 50 kronor finansierar investeringar som gör destinationen bättre och destinationskortet samtidigt skapar värde för gästen och affärer för företagen är det en annan ekonomisk modell.

Från politiska antaganden till data

Efter tre år skulle Åre ha något som nästan helt saknas i dagens svenska diskussion om besöksavgifter:

data från en verklig svensk destination.

Hur reagerade gästerna?

Hur stor blev konverteringen?

Vilka investeringar genomfördes?

Ökade den lokala konsumtionen?

Hur reagerade företagen?

Vad kostade administrationen?

Och viktigast av allt:

Blev destinationen bättre?

Då behöver politiker, företag och destinationsorganisationer inte längre diskutera vad de tror kommer att hända.

De kan diskutera vad som faktiskt hände.

Hur finansierar vi nästa generation Åre?

Åre har varit med och utvecklat svensk turism förr.

Men modeller som fungerade tidigare behöver inte vara de modeller som finansierar destinationen under kommande decennier.

Internationella destinationer investerar. Gästernas förväntningar ökar. Digitaliseringen skapar nya möjligheter. Konkurrensen hårdnar.

Därför tycker jag att Åre återigen borde våga gå före.

Kommunfullmäktige kan öppna dörren.

Destinationerna kan själva välja om de vill gå igenom den.

Besökarna kan själva välja om de vill bidra.

Sedan mäter vi resultatet.

För den viktigaste frågan är egentligen inte:

Ska Åre ha en turistavgift?

Den är:

Hur finansierar vi nästa generation Åre?

Så svarar partierna om turistavgift i Åre

  • S: ”Vi vill att Åre ska verka för införandet av turistavgift. Vi tycker att förslaget att kommuner får möjlighet att införa turistavgift är väldigt bra. För oss turistkommuner ökar slitaget och här ges möjligheten för kommunen att tillsammans med näringen komma överens om vad avgiften skulle kunna användas till. Det kommer stärka lokalsamhället, både för bofasta och besökare”.
  • C: ”Vi vill se en turistavgift. Vi vill se en ändrad lagstiftning som gör det möjligt för kommuner som så önskar att införa en turistavgift. För att skapa resurser i syfte att skapa en ännu mer attraktiv kommun för både besökare och invånare. Resurserna ska bara gå till sådana kostnader som uppstår på grund av besöksnäringen och för att förbättra platsens möjlighet att vara en bra plats för besökare och fastboende”.
  • M: ”Nej, det får en negativ ekonomisk effekt eftersom det leder till högre priser och därmed färre besökare och minskad konsumtion. Det besökarna belastar mest är infrastruktur som vägar, vatten och avlopp och där betalar besökarna direkt eller indirekt genom exempelvis avgiftskollektivet för VA och genom fastighetsavgift. En frivillig avgift som inte belastar företagaren kan vi ställa oss bakom”.
  • KD: ”KD är skeptiska. En kommunal bäddavgift är juridiskt komplicerad och riskerar att slå hårdast mot de minsta aktörerna, som pensionatsägare och stuguthyrare. KD vill istället se effektivare användning av befintliga intäkter och att exploatörer bidrar mer direkt till den infrastruktur de drar nytta av.”
  • SD: ”Ja, en turistskatt får vi inte införa rent juridiskt så det får ju heta turist- eller besöksavgift i så fall. Men frågan är inte helt solklar då det i så fall beror väldigt mycket på själva upplägget mot besöksnäringen, där vi beroende på beloppets storlek inte vill försämra Åres konkurrensläge gentemot andra turistorter. Men vi ser positivt på en eventuell turistavgift om den kan hållas på en marginell summa och dels implementeras på ett rättvist sätt med Skistar i förarsätet och att avgifterna verkligen går till områden som kommer både turismen och kommunen tillgodo”
  • V: ”Vänsterpartiet Åre är inte emot en turistskatt. Vi kommer i första hand att verka för att exempelvis kapitalskatter, bankskatter, förmögenhetsskatt samt fastighetsskatt för landets dyraste villor införs eller höjs. I nästa steg vill vi att dessa resurser omfördelas till kommuner för att kompensera de kostnader som uppstår i samband med turism men även andra strukturella kostnader som finns i små och glesa kommuner som Åre kommun”.
  • Västjämtlands Väl: ”Västjämtlands Väl vill utreda möjligheten för en turistavgift hellre än införandet av en turistskatt. Skatter går oftast till statskassan vilket därmed inte säkert hamnar lokalt/regionalt. Det är dessutom en lång process att införa nya skatter via lagstiftning. Avgift däremot, går att inför snabbare samt kan anpassas bättre att återföras till lokal nytta.”
  • MP: ”Vi vill införa en turistavgift. Anledningen är att skatteintäkter från Åre kommuns fastboende idag ska täcka för turistrelaterade kostnader som VA, renhållning, väg- och ledunderhåll med mera. Syftet med avgiften är att skydda vår närmiljö och skapa möjligheter att utveckla en mer hållbar turism.”

Källa: Östersunds-Postens valenkät till partierna i Åre kommun, 21 juli 2026.

https://e.infogram.com/6c303a66-471d-4c9e-8ad2-d7f9fe93cb4c?src=embed&embed_type=responsive_iframe#338afc89-76b8-42b7-8935-b1ad0ebeca7a

Edinburgh – staden inför 2026 en Visitor Levy för att finansiera destinationsutveckling

Edinburghs Visitor Levy – från besöksavgift till en ny investeringsmotor för destinationen

by with Comments Off on Edinburghs Visitor Levy – från besöksavgift till en ny investeringsmotor för destinationen

Edinburghs Visitor Levy – från besöksavgift till en ny investeringsmotor för destinationen

Den 24 juli 2026 började Edinburgh ta ut sin nya Visitor Levy.

Avgiften är 5 procent av kostnaden för betalt övernattningsboende före moms, gäller maximalt de fem första nätterna och omfattar i princip alla former av betalt övernattningsboende i staden. Modellen beräknas fullt utvecklad kunna generera upp till £50 miljoner per år. The City of Edinburgh Council

Men det mest intressanta med Edinburgh är enligt min mening inte avgiften.

Det är vad Edinburgh tänker göra med pengarna.

För medan vi i Sverige fortfarande diskuterar om några tiotals kronor i besöksavgift riskerar att påverka efterfrågan negativt, har Edinburgh redan bestämt hur pengarna ska investeras för att utveckla destinationen.

Och man väntade inte ens på att pengarna skulle börja komma in.

Över £90 miljoner beslutades innan den första avgiften betalades

Den 12 februari 2026 beslutade City of Edinburgh Council om det första fullständiga investeringsprogrammet finansierat av Visitor Levy.

Totalt handlar det om över £90 miljoner under tre år.

Beslutet fattades alltså mer än fem månader innan avgiften började tas ut den 24 juli. The City of Edinburgh Council

Det säger något fundamentalt om hur Edinburgh betraktar sin Visitor Levy.

Det är inte bara en avgift. Det är en investeringsmodell för destinationen.

När systemet är fullt utvecklat beräknas avgiften generera omkring £45–50 miljoner per år. Efter administration, reserv och vissa fasta avsättningar fördelas återstående medel mellan tre huvudområden:

55 % – City Operations and Infrastructure
35 % – Culture, Heritage and Events
10 % – Destination and Visitor Management. The City of Edinburgh Council

Men procentsatserna blir betydligt mer intressanta när man tittar på vad Edinburgh faktiskt tänker göra med pengarna.

Renare, grönare och bättre fungerande stadsmiljöer

Genom Well-Kept City Fund ska pengar investeras i sådant som både invånaren och besökaren möter varje dag.

Stadens egna fem teman är Clean, Green, Safe, Well-Maintained och Sustainable Infrastructure.

Det innebär bland annat bättre renhållning av gator och offentliga platser, underhåll av grönområden, bättre skötsel av offentlig infrastruktur och insatser i områden med stora besöksflöden.

Det planeras också investeringar i gångstråk och naturleder samt utveckling av offentliga miljöer i bland annat Princes Street, George Street och Southside. The City of Edinburgh Council

Det är destination management i mycket konkret form.

Toaletter, gator och offentliga miljöer

En del av investeringarna är sådant som sällan får stora rubriker men som har stor betydelse för hur en destination faktiskt upplevs.

Edinburgh har bland annat beslutat om investeringar i nya och upprustade offentliga toaletter, förbättrade gator och gångstråk samt utveckling av offentliga miljöer.

Portobello Promenade och Cramond Foreshore är två områden som omfattas av investeringarna.

I Portobello ska bland annat offentlig miljö, tillgängliga toaletter och lekområden utvecklas. I Cramond handlar investeringarna bland annat om tillgänglighet, kapacitet, parkering, gång- och cykelkopplingar och toaletter. The City of Edinburgh Council

För svenska kustdestinationer är parallellen uppenbar.

Stränder, toaletter, promenader, leder, parkering, renhållning och offentlig miljö är en central del av turistprodukten – men finansieras sällan som en sammanhållen investering i destinationens konkurrenskraft.

Kultur och evenemang blir investeringar i konkurrenskraft

35 procent av de återstående investeringsmedlen går till Culture, Heritage and Events.

Edinburgh vill använda pengarna för att stärka kulturorganisationer, utveckla nytt innehåll året runt och säkerställa att stadens kultur- och kulturarvsplatser fortsätter vara attraktiva besöksmål. The City of Edinburgh Council

Det är viktigt.

Besöksavgiften används alltså inte bara för att hantera konsekvenserna av turismen.

Den används för att utveckla själva reseanledningen.

Investeringarna omfattar kultur- och kulturarvsplatser, evenemang och utveckling av miljöer som ska bidra till att Edinburgh behåller sin internationella position.

Det är destinationsutveckling som investering – inte bara kostnad.

Marknadsföring, kongresser och destination management

Ytterligare 10 procent går till Destination and Visitor Management.

Syftet med Visitor Levy omfattar uttryckligen att utveckla Edinburghs besöksekonomi, stärka stadens globala position och främja en mer ansvarsfull och hållbar turism. The City of Edinburgh Council

Det innebär att intäkterna inte enbart används för fysisk infrastruktur.

De blir också kapital för att utveckla efterfrågan, destinationens organisation och dess internationella konkurrenskraft.

Det tycker jag är en avgörande dimension i den svenska diskussionen.

£5 miljoner per år till turismens bostadseffekter

Edinburghs modell innehåller dessutom en särskild Housing and Tourism Mitigation Fund på £5 miljoner per år.

Bakgrunden är bland annat kopplingen mellan besöksekonomin, tillgången till bostäder och användningen av hotell och B&B som tillfälliga bostäder. Edinburgh vill använda finansieringen för att mildra sådana effekter och öka tillgången till permanenta bostäder. The City of Edinburgh Council

Det är principiellt intressant.

En besöksavgift kan alltså användas både för att öka turismens positiva effekter och hantera dess negativa externa effekter.

Det är en betydligt mer utvecklad diskussion än frågan om man är ”för eller emot turistskatt”.

Invånarna får påverka hur pengarna används

Edinburgh avsätter dessutom £2 miljoner över tre år till participatory budgeting.

Det innebär att lokalsamhället får möjlighet att påverka hur delar av pengarna investeras. The City of Edinburgh Council

Även detta tycker jag är intressant ur ett svenskt perspektiv.

Om invånarna upplever att turismen bidrar till bättre offentliga miljöer och investeringar som också förbättrar deras vardag kan besöksavgiften bli ett verktyg för att stärka invånarnyttan och den lokala acceptansen för turismen.

Boendesektorn får 2 procent för administrationen

En vanlig invändning mot besöksavgifter är att hotell, campingar och andra boendeanläggningar får ett administrativt uppdrag utan ersättning.

Edinburgh har byggt in en kompensation för detta.

Boendeanläggningarna får tillbaka 2 procent av de avgiftsmedel de redovisar, för att kompensera delar av de direkta kostnader som uppbörden medför, exempelvis kortavgifter och anpassningar av redovisningssystem. The City of Edinburgh Council

Det är en viktig princip:

Om företagen används för att administrera ett offentligt system bör de också kompenseras för kostnaden.

Jag tror fortfarande att Sverige kan gå längre.

I en modern svensk modell bör vi undersöka om gästen kan betala direkt digitalt till destinationens system – ungefär som vi idag betalar parkering – och därmed minimera boendesektorns uppbörds- och redovisningsadministration.

Men Edinburgh visar åtminstone att administrationskostnaden inte behöver lämnas helt hos företagen.

Och vad hände med efterfrågan?

Det här är kanske den mest intressanta frågan i den svenska debatten.

Ett vanligt argument mot besöksavgifter är:

Högre pris → färre gäster.

Den grundläggande ekonomiska mekanismen finns naturligtvis.

Men Edinburgh är ett intressant fall.

Avgiften började tas ut den 24 juli 2026, men bokningar gjorda från 1 oktober 2025 för vistelser efter införandet omfattades redan av avgiften. Gästen har alltså under en stor del av bokningsperioden känt till den högre kostnaden. The City of Edinburgh Council

Samtidigt har Skottland haft en stark turistsommar 2026. Internationella flygbokningar till Skottland ökade enligt aktuell rapportering med omkring 15 procent under juni och juli jämfört med året före, samtidigt som utvecklingen i andra delar av Storbritannien varit svagare. The Guardian

Detta ska tolkas försiktigt.

Det är inte Edinburgh-specifik statistik, och det bevisar definitivt inte att Visitor Levy har ökat efterfrågan.

Det är dessutom alldeles för tidigt för en seriös effektutvärdering.

Men utvecklingen ger inte heller något stöd för den förenklade föreställningen att en besöksavgift automatiskt får internationella gäster att sluta resa till destinationen.

Det blir därför mycket intressant att följa Edinburghs faktiska utveckling under de kommande åren.

Från pris till värde och investering

Här tycker jag att den svenska diskussionen behöver förändras.

Om ett hotell höjer sitt pris med fem procent och ingenting annat förändras är det rimligt att fråga hur efterfrågan påverkas.

Men Edinburgh gör något annat.

Besökaren betalar mer samtidigt som destinationen får nya resurser för att investera i:

offentliga miljöer, renhållning, parker, toaletter, promenader, kultur, evenemang, besöksmål, destination management och internationell konkurrenskraft.

Då förändras både priset och produkten.

Den relevanta ekonomiska frågan är därför inte bara:

Hur många gäster riskerar vi att förlora när priset stiger?

Vi måste också fråga:

Hur mycket attraktivare och mer konkurrenskraftig blir destinationen när hundratals miljoner kronor återinvesteras i produkten varje år?

Det är nettoeffekten som är intressant.

Besöksavgiften är inte målet – investeringen är målet

Jag tycker inte att Sverige ska kopiera Edinburgh rakt av.

Det finns delar av modellen som jag själv skulle utforma annorlunda.

Men Edinburgh visar något som ofta saknas i den svenska diskussionen:

Besöksavgiften är inte målet. Investeringen är målet.

Avgiften är finansieringsmekanismen.

Edinburgh har först diskuterat vilken destination man vill utveckla och vilka investeringar som behövs.

Sedan har man byggt finansieringen.

Och innan den första avgiften ens hade betalats hade politikerna beslutat om investeringar på över £90 miljoner.

Det är nästan motsatsen till hur frågan ofta diskuteras i Sverige.

Här frågar vi:

Ska vi verkligen ta 10, 30 eller 50 kronor av gästen?

Edinburgh frågar i praktiken:

Vad behöver vi investera för att Edinburgh även i framtiden ska vara en av världens mest attraktiva destinationer – och hur finansierar vi det?

Det är den fråga jag tycker att Stockholm, Göteborg, Malmö, Gotland, Åre, Halland och andra svenska destinationer också borde börja ställa.

För våra destinationer konkurrerar inte bara med varandra.

De konkurrerar med Edinburgh.

Och Edinburgh har just fått en helt ny investeringsmotor.

Vad är Sveriges?

Källor och vidare läsning

Fakta om avgiftens konstruktion, startdatum och nivå: City of Edinburgh Council – About the Edinburgh Visitor Levy. The City of Edinburgh Council

Investeringsprogrammen och den fullständiga fördelningen av medlen: City of Edinburgh Council – How we’re investing the Edinburgh Visitor Levy. The City of Edinburgh Council

Beslutet den 12 februari 2026 om investeringar på över £90 miljoner: Council agrees first round of Edinburgh Visitor Levy spend. The City of Edinburgh Council

Information om boendesektorns ersättning på 2 procent: Visitor Levy – Information for businesses. The City of Edinburgh Council

Den nationella skotska vägledningen: VisitScotland – Visitor Levy guidance. 

Turistavgift i Falkenberg – vad säger forskningen och gästerna?

by with Comments Off on Turistavgift i Falkenberg – vad säger forskningen och gästerna?

Falkenbergs KD ställer relevanta frågor i Hallands Nyheter – men drar slutsatsen innan man tittat på forskningen, gästerna, internationella erfarenheter eller hur en modern svensk modell faktiskt skulle kunna utformas.

Argumentet är i princip: högre pris → färre gäster.

Den grundläggande mekanismen finns – men så enkelt fungerar inte turismens priselasticitet.

Priset spelar självklart roll och om priset höjs och ingenting annat förändras är resonemanget relevant.

Men om intäkten återinvesteras så att destinationens kvalitet, attraktivitet och gästens upplevda värde samtidigt ökar, har både priset och produkten förändrats.

Forskningen visar samtidigt att turismens efterfrågan är betydligt mer komplex än en enkel relation mellan pris och antal gäster. Martin Falk har studerat turismens priselasticitet, medan forskning av Maria Lexhagen, Tatiana Chekalina och Matthias Fuchs visar betydelsen av destinationens resurser, gästens upplevda värde och ”value for money”. Norbert Vanhoves destinationsekonomiska forskning sätter detta i ett bredare perspektiv av konkurrenskraft, efterfrågan och investeringar.

En avgift som bara höjer priset är alltså något helt annat än en avgift som återinvesteras i destinationen och samtidigt ökar värdet för gästen.

Och vi behöver faktiskt inte gissa vad Falkenbergs gäster tycker.

I forskningsprojektet Destination Halland, där ETOUR Research Centre vid Mittuniversitetet var forskningspartner, genomförde ETOUR sommaren 2016 en besökarundersökning i Halland. Över 400 besökare svarade bland annat på frågor om betalningsvilja för destinationsutveckling. I materialet finns 447 svar på frågan om betalningsvilja, varav 94 från Falkenberg.

54 procent av respondenterna från Falkenberg uppgav en positiv betalningsvilja för en avgift per person och natt. Bland dem som var beredda att betala var genomsnittet cirka 25 kronor – redan 2016.

Det sätter också MP:s föreslagna 10 kronorna i perspektiv. I europeisk jämförelse är det en mycket låg nivå.

I Kaiserbäder på ön Usedom i Tyskland – med badorterna Heringsdorf, Ahlbeck och Bansin – betalar en vuxen 2026 €3,70 per dag under högsäsongen, motsvarar cirka 41 kronor. Avgiften är kopplad till UsedomCard, som bland annat ger fri busstrafik i Kaiserbäder, rabatter hos anslutna företag samt tillgång till olika sportanläggningar och offentliga toaletter. Intäkterna används bland annat till renhållning av promenader, underhåll och evenemang.

I Saas-Fee, Schweiz, betalar en vuxen idag CHF 4,50 vintertid och CHF 7 sommartid – ungefär 60 respektive 95 kronor per person och natt. Avgiften är dessutom kopplad till ett gästkort med konkreta förmåner.

Det intressanta är alltså inte bara vad gästen betalar, utan vilket värde gästen får tillbaka och vad destinationen kan investera.

Jag skulle därför föreslå att Falkenberg testar 50 kronor per gästnatt, kombinerat med ett digitalt Falkenberg Gästkortmed konkreta förmåner. Det skulle exempelvis kunna handla om fria eller rabatterade evenemang och aktiviteter, kulturupplevelser och erbjudanden från handel och restauranger – samtidigt som intäkterna kan bidra till exempelvis städade stränder, fler publika toaletter och andra gemensamma kvaliteter i destinationen.

Besöksavgifter i kombination med gästkort kan därmed skapa två ekonomiska effekter:

1. Kapital för att investera i destinationens attraktivitet.

2. Ökad lokal konsumtion hos Falkenbergs företag.

Och administrationen behöver inte byggas efter gårdagens europeiska modell, där hotell och campingar samlar in och redovisar avgiften.

Vi betalar redan parkering digitalt via mobilen. En svensk frivillig besöksavgift kan fungera på motsvarande sätt.

Gästen betalar direkt till destinationens digitala system och får sitt gästkort i mobilen. Boendeanläggningen kan informera om möjligheten men slipper uppbörds- och redovisningsadministrationen. Samtidigt kan företag i hela destinationen bidra med erbjudanden och upplevelser, öka värdet för gästen och själva bli synliga för besökaren.

Falkenberg kan dessutom börja utan att vänta på en nationell lag om en obligatorisk besöksavgift.

En frivillig modell kan utformas redan inom dagens rättsliga ramar. Börja frivilligt och testa under tre år. Mät konvertering, betalningsvilja, användning av gästkortet, lokal konsumtion, gästnöjdhet och återbesök.

Med cirka 978 000 kommersiella gästnätter och 50 kronor per natt blir bruttopotentialen:

40 % anslutning: 19,6 MSEK/år

50 % anslutning: 24,5 MSEK/år

60 % anslutning: 29,3 MSEK/år

Det är inte en prognos. Det är ett scenario som går att testa.

Tänk vad 20–30 miljoner kronor varje år skulle kunna göra för Falkenbergs stränder, leder, evenemang, reseanledningar, digitala tjänster och andra gemensamma delar av destinationen – samtidigt som gästkortet skapar nya affärer för det lokala näringslivet.

Det är den diskussion jag skulle vilja se:

Inte bara vad 50 kronor kostar gästen – utan vilket värde Falkenberg kan skapa för gästen, företagen och destinationen genom 20–30 miljoner kronor i nya årliga investeringar.

Källor och vidare läsning

ETOUR/Mittuniversitetet, forskningsprojektet Destination Halland (2016).

Tatiana Chekalina, Matthias Fuchs & Maria Lexhagen, Customer-Based Destination Brand Equity Modeling: The Role of Destination Resources, Value for Money, and Value in Use, Journal of Travel Research (2018, publicerad online 2016).

Martin Falk, The Demand for Winter Sports: Empirical Evidence for the Largest French Ski-Lift Operator, Tourism Economics (2015).

Norbert Vanhove, The Economics of Tourism Destinations.

Saas-Fee/Saastal – gällande turistavgifter och SaastalCard.

Läs KD:s artikel i Hallands Nyheter.

Bild: Thomas Johansson

Sverige har potential att dubblera turismens andel av BNP – men då krävs en ny finansieringsmodell.

by with Comments Off on Sverige har potential att dubblera turismens andel av BNP – men då krävs en ny finansieringsmodell.

Svensk turism har en fantastisk potential men inte utan att vi fortsätter att investera i destinationernas hållbarhet, infrastruktur och konkurrenskraft.

Frågan är inte om det kostar – utan hur det ska finansieras.

I ett inspelat Teams samtal diskuterar jag och Jan Roy den kanske mest polariserade frågan i svensk besöksnäring just nu:

Hämmar turistavgifter efterfrågan eller det ett verktyg för utveckling och ökad efterfrågan?

Vi pratar om:

• Att diskussionen om turistavgifter bör börja med vilka investeringsbehov destinationerna har
• Varför 21 länder i Europa redan har denna typ av modeller för finansiering av destinationer
• Skillnaden mellan skatt och avgift – och varför den distinktionen är avgörande
• Varför debatten i Sverige ofta fastnar i ideologi istället för analys
• Hur en modell kan utformas så att pengarna öronmärks och återinvesteras i besökarens intresse
• Varför frågan behöver lyftas lokalt – innan den kan lösas nationellt

Tidstämplar:
00:00 Introduktion av Jan Roy
06:54 Hur kan svensk besöksnäring bli mer konkurrenskraftig?
09:13 Skatt vs avgift – brist på debatt om “Vad är det vi vill göra?”
17:00 Ett missförstånd runt besöksnäringens potential
18:34 Intäkterna skall förädla gästens upplevlese
19:56 Tydliga motprestationer skapar acceptans för avgifter från konsumenten
21:44 Börja dialogen om finansiering i vad man behöver investera i
23:03 Var börjar diskussionen? Lokalt eller nationellt?
24:32 Det är på destinationsnivå vi måste börja
26:55 Börja lokalt – innan nationell lag

Samtalet handlar inte om att driva konflikt. Det handlar om att höja nivån. Om att gå från skyttegravar till konstruktiv diskussion.

Titta, lyssna och bidra gärna till diskussionen.

Norges förslag till “besøksbidragslag”

by with Comments Off on Norges förslag till “besøksbidragslag”

by Bulan

5. mars 2025

Norges regering gick under hösten 2024 ut med ett förslag till en ny lag om “besøksbidrag”.

Runt 400 svar kom in från näring, myndigheter och privatpersoner. De flesta av dessa svar var kritiska till regeringens förslag och menade att regeringen måste omarbeta förslaget.

En av de mest kritiserade delarna i förslaget var att det var utformat som en skatt som kommunerna kunde förfoga över helt själva och inte var öronmärkta för utveckling av besöksnäringen.

En annan del var att kryssningsgäster och husbilar inte omfattades av avgiften.

Dessutom kritiserades att avgiften var baserad på en % av boendekostnaden vilket ger en högre avgift för de som betalar mer för sitt boende. Ologiskt då alla gäster får ta del av samma tjänster och investeringar som intäkterna resulterar i.

I ett försök till att bidra till processen att omarbeta lagen har jag skickat in en omskrivning av den Norska regeringens förslag till ”besøksbidragslov” som ni kan läsa i denna länk.

Syftet med min omarbetning av lagen är att säkerställa att intäkterna skall återinvesteras i besökarens intresse och på så vis stärka det lokala näringslivet och det civila samhället.

I mitt svar har jag också försökt motivera utformningen av paragraferna för att ge en djupare förståelse för utformningens syfte.

Min förhoppning är att jag kan bidra till en stärkt besöksnäring som har samma konkurrensvillkor som stora delar av världens turism destinationer redan har och att det stärker lokala samhällen där turismen är en del av samhällsutvecklingen.

Sverige behöver en ny finansieringsmodell för besöksnäringen men inte i form av en skatt

by with Comments Off on Sverige behöver en ny finansieringsmodell för besöksnäringen men inte i form av en skatt

by Bulan

29. november 2024

Publicerat på Turistnytt.se 240804:

Säsongen trogen kommer artiklar i media om besöksnäringen och i år är det en turistskatts vara eller inte vara i Sverige. Politiker uttalar sig, liksom enstaka branschaktörer. Hos samtliga vars uttalanden jag tagit del av är kunskapen om hur turistskatt fungerar dock tyvärr låg och fokus för diskussionen fel. Jag har i ett antal inlägg på LinkedIn och i blogginlägg på bulan.se börjat kommentera och försöka belysa ämnet, till gagn för en mer insatt och rätt fokuserad debatt som förhoppningsvis kan bidra till en starkare besöksnäring i Sverige.

Debatten om turistskatt har under sommaren blivit mer och mer intensiv. I SVT:s enkät till 30 turisttäta kommuner ställdes frågan ”Vill du att turistskatt ska tillåtas i er kommun?”. I elva av kommunerna svarar en eller båda politikerna Ja, i åtta svarar en eller båda politikerna Nej och fem politiker har inte kunnat svara varken Ja eller Nej.

Vi behöver kunskap och debatt bortom Ja eller Nej om turistskatt

Ledare och artiklar i ledande tidningar har senaste tiden adresserat ämnet utan att gå djupare än Ja eller Nej på turistskattens vara eller inte vara. Hos såväl skribenter som politiker som uttalar sig är det tydligt att kunskapsnivån, omvärldsbevakningen och alternativa infallsvinklar om turistskatt saknas.

Politiker på nationell och lokal nivå som uttalat sig gör det mestadels inom ramen för generella politiska ståndpunkter. Centern framstår som de som är närmast ett beslut enligt ett uttalande från Elisabeth Thand-Ringkvist. Socialdemokraterna med Anna-Caren Sätherberg och Meith Folin är tydligt för en skatt men verkar vilja stärka kommunernas skattekista generellt. Moderaterna verkar mest bara vara emot ordet skatt.

Nej till opreciserad skatt men Ja till riktad avgift

Bland dem som visar minst kunskap om besöksnäringen är finansminister Elisabeth Svantesson som tycker turistskatt är en dålig idé och svamlar betänkligt i SVT:s intervju. Branschorganisationen Visitas näringspolitiska chef Anna Wallén menar att besöksnäringen redan är hårt belastad med skatter och hävdar att Visita i intervjuer sett att turister skulle välja bort vissa platser pga av en turistskatt. Tittar man på akademisk forskning om avgifter inom turismen finns tvärtemot Visitas uttalande en acceptans hos besökaren för att betala en avgift om man vet att den går till att förbättra hens upplevelse. Går pengarna däremot till en opreciserad skatt som inte kommer besökaren till del, finns ett tydligt motstånd. Ett uttalande utan denna nyans och sammanhang blir därmed tyvärr meningslöst.

Tvekar ni ryggradsmässigt på en avgift, fråga er själva när ni senast valde att inte åka till ett ställe på grund av turistskatt? De flesta av turisterna vet inte ens att det finns en avgift för att besöka en destination även om det står tydligt när de bokar resan att lokala avgifter och skatter kan tillkomma på plats. Väl där är avgiften så liten att det blir en icke fråga. I den här debatten är det mycket viktigt att förstå skillnaden mellan en avgift och en skatt. En avgift går per definition till ett dedikerat syfte. En skatt går däremot in i en skattepott som stat och kommuner kan göra som de vill med.

Kunskap måste in i debatten

Det största problemet i den pågående debatten är okunskapen bland politiker och branschen om det media kallar turistskatt. Därför har jag skrivit ett antal artiklar i ämnet och tänker fortsatt bidra med fakta i ämnet på min Linkedin-sida. Det som bland annat framförts som skäl för en turistskatt av kommunerna är ökade kostnader för vatten och avlopp, men VA finansieras redan av en taxa som skall täcka hela investerings, drifts och underhållskostnaderna för anläggningen. Räcker inte intäkterna till måste taxan höjas. Andra saker som förts fram som skäl till en skatt är ökade resurser till renhållning, räddningstjänster, samhällsservice mm även här finns redan lagstiftning för hur dessa finansieras.

Hur hanteras detta i övriga Europa?

Inom Europa har jag än så länge dessutom inte hittat en ”turistskatt” som inte de facto är en AVGIFT och går till ett dedikerat syfte nämligen att förbättra besökarens upplevelse. Sverige behöver således ingen turistskatt men svensk besöksnäring behöver likafullt en ny finansieringsmodell med en avgift som går till att förbättra upplevelsen av svenska destinationer för besökaren.

I en ny finansieringsmodell finns bara vinnare. Vi behöver inte uppfinna hjulet igen. Skandinavien och de baltiska länderna är de enda länderna i Europa som inte har eller har börjat införa en avgift för besökare. I resten av Europa finns välutvecklade modeller och lagstiftning sedan över 100 år som tar hänsyn till besökaren, företagen och destinationernas behov och perspektiv. Jag har skrivit en artikel om schweiziska skidorten Saas-Fee som har ett välutvecklat och framgångsrikt system som tillfört en liten ort med många besökare nästa 1 miljard i intäkter de senaste 10 åren. Som använts för att förbättra besökarens upplevelse och marknadsföra destinationen. Saas-Fee har ungefär lika många gästnätter som Borgholms kommun.

Hur skall vi kunna konkurrera med de resurserna?

Fördelarna med en avgift som baserar sig på en besökares övernattning är många för svensk besöksnäring, men essensen i värdet är ett nytt kundfokus samt långsiktiga och förutsägbara intäkter. Idag finansieras destinationsutveckling generellt genom politiska beslut eftersom det inte ingår i det kommunala grunduppdraget. Pengarna kommer således från politiska incitament och inte från den riktiga kunden, besökaren. Detta gör att destinationsutvecklingen i Sverige handlar om att tillfredsställa politikernas intressen. Det är inte en bra situation för näringen. När intäkterna till destinationsutveckling däremot kommer från besökaren kommer allt fokus bli på hur man kan göra besökaren så nöjd med sin upplevelse att hen kommer tillbaka, pratar med sina vänner om hur bra upplevelsen var och att förbättra och investera nya anläggningar, tjänster och evenemang som lockar fler till destinationen.

Fördelarna med en avgift

En ny finansieringsmodell kommer att ändra destinationsorganisationernas kundfokus från politiken till besökaren och kommer att sätta fokus på rätt frågor för näringslivet och stärka samverkan mellan näringen och offentligheten. Svensk besöksnäring behöver också minska beroendet av projektfinansiering som idag har alltför stor betydelse för finansieringen av destinationsutveckling. MEN vi behöver fortfarande ha en stark projektfinansieringen för att kunna ta innovativa steg framåt i utvecklingen av svensk besöksnäring.

Långsiktiga och förutsägbara intäkter skulle dessutom bidra till att professionalisera destinationsutvecklingen i Sverige så att människor vågar och vill satsa på en karriär inom besöksnäringen. Besökaren får en bättre upplevelse, företagen får en bättre produkt, medborgarna tjänar på att turismen finansierar sig själv istället för via skatteintäkter. Alla vinner, det finns inga förlorare.

Hur ska vi göra detta?

Vän av ordning funderar då hur skall detta gå till? I hela Europa är dessa system reglerade genom lagstiftning. Genom en lag skapas bästa förutsättningarna för hela näringen och det är min rekommendation. Alltså behöver en process startas för att kunna komma till ett beslut om villkoren som tillåter kommunerna att ta ut en avgift av besökaren. I hela världen är det boendeaktörerna de som har uppdraget för att ta betalt av gästen och ge gästen information om de förmåner man får för avgiften. I dag rapporterar redan svenska boendeaktörerna sina gästnätter en gång i månaden till SCB på uppdrag av Tillväxtverket som en del av besöksnäringens statistikinsamling. Det känns logiskt att använda den rapporteringen som underlag för kommunerna att samla in avgifterna som boendeaktörerna fått betalt för.

Kommunerna beslutar om vilken organisation och vilket regelverk som skall gälla för avgifterna och följer upp att lagen följs. Se två exempel på en tysk och en schweizisk lagtext som är översatt till svenska.

Vad gör vi i väntan på lagstiftning?

Denna process tar tid och hur gör man under tiden till beslut eller om det inte blir något beslut? Jag kommer i en kommande artikel beskriva hur Val Gardena har arbetat med både lagstadgade avgifter och genom frivilliga överenskommelser inom näringen. Genom en frivillig överenskommelse mellan näring och offentligheten kan finansieringsmodeller liknande de som finns i hela Europa implementeras på kort tid. I dag finns liknande modeller delvis redan runt om i landet men ännu inte på den nivå som våra konkurrenter i Europa och resten av världen har.

Vi behöver agera och agera rätt och effektivt för en hållbar framtid

Framtiden kommer ställa än högre krav från samhället och besökaren på besöksnäringen. FN:s hållbarhetsmål preciseras för besöksnäringen i Global Sustainable Tourism Counsil:s olika kriterier för tex destinationer, hotell och evenemang och kommer att utvecklas med fler områden och skärpas över tid. Dessa kriterier kommer kräva ytterligare finansiering av destinationerna i framtiden.

Svensk besöksnäring har idag sämre konkurrensvillkor än de länder som har lagstadgade möjligheter att ta in avgifter från besökaren. Det påverkar näringens förmåga att attrahera talanger och företagare negativt och ger oss inte förmågan att öka hållbarheten i näringen i samklang med planetens behov på långsikt.

Avslutningsvis är jag övertygad om att Sverige är i stort behov av en ny finansieringsmodell för besöksnäringen inspirerad av internationella modeller och att den kommer utveckla besöksnäringen till förmån för besökaren, medborgare, företagare, Sverige och planeten. För det behövs fördjupad kunskap om hur resten av världen arbetar och vi behöver en öppen kunskapsdriven samt faktabaserad debatt mellan politiker och företagare om hur vi löser finansieringen av en långsiktigt hållbar besöksnäring i Sverige.

Trendatlas om framtidens turism 2035!

by with Comments Off on Trendatlas om framtidens turism 2035!

by Bulan

14. november 2024

En spännande och gedigen rapport om framtidens trender har presenterats av BFUF.

I sammanfattningen av rapporten nämns ”Brist på politisk vilja och vision är en barriär” som ett av två hinder för utvecklingen av svensk besöksnäring och en mer enhetligt strategi och politisk vilja efterfrågas.

Rapporten tar inte upp internationella trender hur utveckling av turism finansieras för att hantera överturism, attraktivitet och hållbarhet i alla dess dimensioner.

Jag vill därför föreslå ny svensk forskning eller rapporter som beskriver:

  • internationella finansieringsmodellers uppbyggnad
  • den juridiska formen för finansiering av turism
  • hur investeringarna i turism påverkar destinationernas attraktivitet
  • hur denna attraktivitet påverkar besökarnas resebeteende

Danska Group NAO har nyligen publicerat en inspirerande artikel om möjligheterna med turistavgifter i Danmark. Rapporten, “Skat, Skat Ikke”, utforskar hur turistskatter och avgifter kan bidra till en mer hållbar och lokalt förankrad turismutveckling. Men även här saknas ovan nämnda forskning.

Enligt forskningen som beskrivs i Group NAOs artikel är skillnaden mellan avgift och skatt centralt i besökarens perspektiv.

En avgift ses i besökarens perspektiv som övervägande positivt när intäkterna investeras i lokal utveckling som dessutom ger besökaren en förbättrad upplevelse.

En skatt som betalas in till en skattekista utan motprestation får tummen ned.

På Wikipedia kan man läsa:

“Man skiljer i strikt mening mellan skatter och avgifter.

Skatter betalas av alla oavsett om de utnyttjar nyttigheterna eller inte, utan direkt koppling till särskild motprestation.

Avgifter är däremot kopplade till en motprestation och tas ut av den som utnyttjar tjänsterna.”

Det viktiga här är således att kunna skilja på skatt och avgift.

Jag har skrivit i Turismnytt att ”svensk besöksnäring i behov av en ny finansieringsmodell men inte av en skatt”. Läs gärna och kommentera artikeln.

I min Linkedin artikel från i somras om den Schweiziska skidorten Saas-Fee beskriver jag hur deras finansieringsmodell är uppbyggd med lagstadgade avgifter på kommunal, regional och nationell nivå där intäkter till produktutveckling och marknadsföring kommer från besökare, företagen, kommun och regionen.

Intressant nog tillåter svensk kommunallag kommuner och regioner att ta ut avgifter för tjänster som man tillhandahåller.

En Schweizisk skidort har idag ca 10 gånger mer pengar till att investera i attraktivitet än en svensk!

Switzerland Tourism, som är jämförbart med Visit Sweden, har dessutom ca 600 miljoner SEK i budget från staten för att marknadsföra Schweiz och har ytterligare ca 400 miljoner i övriga marknadsintäkter. Ca 700 miljoner spenderas på marknadsföringsutgifter.

Visit Swedens budget för 2024 var 104,6 miljoner SEK.

Är en Schwezisk finansieringsmodell en möjlig väg för svensk besöksnäring?

Jag tänker att det är det, om det finns politisk vilja.

Det som behövs för att skapa den ”politiska viljan” är vi tillhandahåller mer faktabaserad kunskap till politiker och näring om hur finansiering av turism sker internationellt, det är därför skriver jag om det här och på min Linkedin.

Bulan och Turistskatten del 1 – Varför turismutveckling finansieras med turistavgifter internationellt!

by with Comments Off on Bulan och Turistskatten del 1 – Varför turismutveckling finansieras med turistavgifter internationellt!

by Bulan

26. juli 2024

I min “Kommentar till sommarens artiklar om “Turistskatt” tidigare i veckan lovade jag att beskriva ämnet ”turistskatt” mer utförligt, så här kommer del 1.

Behovet av en ”turistskatt” uppstod så vitt jag kan förstå med utvecklingen av järnvägen i mitten av 1800-talet. När järnvägarna utvecklades blev det lätt för befolkningen i städerna att fly undan dålig luft, pga koleldning som värmekälla, att besöka fjäll, hav och natur på landsbygden vilket ledde till ett behov av boende, mat och aktiviteter på platser som normalt levde av den omgivande naturen.

Till exempel kom järnvägen till alpstaden Bolzano i Syd Tirol kom 1859 och ledde till utveckling en av bergbanor som på räls gick upp i bergen. Till Tysklands Östersjökust i Wolgast nära Kaiserbädern kom järnvägen 1863 och byggdes ut till närliggande kustbyar. Till Banff i Kanadas bergsområde kom järnvägen 1910 och så vidare. Till Åre kom järnvägen 1882 och 1910 byggdes Åre Bergbana av ingenjören C.O Rahm som inspirerats på sina resor till Davos. Turismens utveckling är således tätt kopplad till järnvägens utbredning från början av 1900-talet på dessa orter.

Byarna fick plötsligt behov av att investera i infrastrukturer och service som de inte hade och pengarna till dessa investeringar saknades. Eftersom den besökande gästen stod för behovet skapades lagar som gjorde att den lokala befolkningen kunde ta ut en avgift för dessa tjänster.

Två tydliga exempel på detta är byar i alperna och fiskebyar i de nord tyska stränderna tex i områden som Syd Tirol och Kaiserbädern vid Östersjökusten. Där infördes därför en möjlighet att ta ut en avgift av varje besökare som var reglerad i lag. Avgiften benämns oftast som Kurtaxe som betyder taxa = avgift. Läs mer om skatt på Wikipedia.

Det viktiga här är att kunna skilja på skatt och avgift. Läser man ovan länk till Wikipedia kan man läsa följande om skatt och avgift:

“Man skiljer i strikt mening mellan skatter och avgifter. Skatter betalas av alla oavsett om de utnyttjar nyttigheterna eller inte, utan direkt koppling till särskild motprestation. Avgifter är däremot kopplade till en motprestation och tas ut av den som utnyttjar tjänsterna.”

Den sk “turistskatt” som det idag skrivs om i svenska medier är inte en skatt utan en avgift!

För att ni lättare skall förstå principen har jag gjort en google translate på lagen om uttagande av turistavgift i turistregionen ön Usedom / staden Wolgast med badorter i destinationen Kaiserbäder som Heringsdorf, Ahlbeck och Basin. Läs Lagtext om turistavgift i Ostbadsee Heringsdorf.

Lagen reglerar summerat följande:

1-vilka byar som omfattas och på vilket mandat

2-vad avgifterna får användas till.

3-vem som skall betala och inte

4-hur stor avgiften är för de olika skattskyldiga.

5-att besökaren skall få ett Gästkort som skall kunna visas upp när man besöker området samt för att tillgodogöra sig de förmåner avgfiten ger besökaren.

6-vem som ansvarar för att ta in avgifterna och hur de skall registreras och redovisas

7-behandling av personuppgifter

8-vem som är behörig för att utföra de uppgifter som åligger kommunen för de pengar som samlas in.

Jag besökte sommaren 2023 destinationen Kaiserbäder samtidigt som vi åkte efter Östersjökusten i Polen från Gdansk. Skillnaden mellan de destinationer vi besökte i Polen och i tyska destinationen Kaiserbäder var enorm och fick mig att återigen förstå kraften i denna finansieringsmodell när den hanteras på ett effektivt sätt.

Skillnaden mellan ett bra genomförande i Tyskland och ett sämre genomförande i Polen påverkar slutresultatet markant för den besökande gästen. Men först måste naturligtvis möjligheten att ta ut en avgift finnas där.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är det idag endast Sverige, Norge, Danmark, Finland, Estland, Lettland och Litauen som INTE har en lagstadgad möjlighet att ta ut en avgift för besökare i kommunen. I stora delar av Nordamerika finns liknande system och runt om i världen finns andra varianter av finansieringsmodeller av turismen som inte finns i Sverige.

Därför har svensk besöksnäring och de länder som inte har denna typ av finansieringsmodell en klar nackdel i att konkurrera med internationella destinationer. Man har helt enkelt inte lika mycket pengar att investera i sin destination!

I destinationen Kaiserbäder är avgiften 3,10€/natt april till oktober och 2,40€ övriga månader. Totalt hade Kaiserbäder drygt 3,7 miljoner gästnätter 2022. När jag räknar varje månads övernattningar med avgifterna för hög och låg säsong får jag fram att deras intäkter under 2022 var ca 11 miljoner Euro vilket är ca 119 miljoner SEK med en genomsnittlig EUR kurs på 10,63 under 2022. Sannolikt är summan överskattad men den visar omfattningen av intäkter som kommer in till kommunens organisation för destinationsutveckling för att skapa nöjda gäster.

Enligt deras lag skall intäkterna användas:

”För att delvis täcka de särskilda kostnaderna:

a) för produktion, förvärv, utvidgning, förbättring och förnyelse, administration och underhåll av offentliga anläggningar och anläggningar som tillhandahålls för kurorts- och rekreationsändamål,

b) för evenemang som annonseras och genomförs i turistsyfte,

с) för de tjänster som annonseras och utförs i turistsyfte, och

d) för möjligheten till fri eller reducerad användning av lokala kollektivtrafik och andra tjänster, som beviljas skattskyldiga, vid behov även inom ramen för en överregional sammanslutning, ska de kommuner som avses i punkt 1 ta ut en gemensam turistskatt, i den mån utgifterna inte täcks på annat sätt.

Punkterna b, c och d är lätta att förstå medan det är lite mer fluffigt vad punkten a) handlar om. Men jag väljer att tolka det som att detta är anläggningar som har med gästens upplevelse att göra som tex stränder, gång och cykelvägar, vandringsleder, kultur och aktivitetsanläggningar, parkeringar, offentliga toaletter, städning mm.

Lättast är väl att ställa frågan till kommunen och efterfråga hur de definierar och drar gränser mellan vad som finansierar av vad eftersom lagen säger ”delvis täcka de särskilda kostnaderna” men det har jag inte gjort än.

Återigen är detta en fingervisning om hur intäkterna återinvesteras i besökarens upplevelse vilket även gagnar medborgarna i kommunen och stärker näringens konkurrenskraft.

I nästa inlägg ska jag beskriva mer om formerna för turistskatten i Saas-Fee. Läs mer här.

Kommentar till sommarens artiklar om ”TURISTSKATT”

by with Comments Off on Kommentar till sommarens artiklar om ”TURISTSKATT”

 by Bulan

26. juli 2024

Med stigande frustration läser jag en ökande mängd artiklar på temat ”turistskatt”.

Bakgrunden till artiklarna är att flera stora städer i Europa har infört denna typ av avgift de senaste åren och att SVT därför har tillfrågat 30 besöksintensiva kommuner och av dem svarade 22 och 11 var positiva till införandet av en ”turistskatt” för att stärka den kommunala ekonomin. Artiklarna och frågorna är tyvärr ytliga och svaren ytterst begränsade.

Jag tror alla förstår att det i små kommuner med många besökare uppstår ökade kostnader när en besökare kommer till kommunen. Att den ökade kostnaden måste finansieras på något sätt är inte heller svårt att förstå. Men hur?

När järnvägar byggdes i mitten av 1800-talet runt om i Europa blev det lätt för befolkningen i städerna att fly undan dålig luft och besöka fjäll, hav och natur vilket ledde till ett behov av boende, mat och aktiviteter på platser som levde av den omgivande naturen. Byar på landsbygden fick plötsligt behov av att investera i infrastrukturer och service som de inte hade och pengarna till dessa investeringar saknades. Eftersom den besökande gästen stod för behovet skapades lagar som gjorde att den lokala befolkningen kunde ta ut en avgift för dessa tjänster.

Med gästens upplevelse i fokus för att motivera avgiften som besökaren betalade utvecklades dessa byar till väl utvecklade turistdestinationer med aktiviteter och service som motsvarade besökarens förväntningar.

Det som blir svårt att förstå i denna debatt är att avgiften benämns i dagligt tal och i media som en skatt för turister.

Det viktiga här är att kunna skilja på skatt och avgift. Läser man Wikipedias artikel om “Skatt”kan man läsa följande om skatt och avgift:

“Man skiljer i strikt mening mellan skatter och avgifter. Skatter betalas av alla oavsett om de utnyttjar nyttigheterna eller inte, utan direkt koppling till särskild motprestation. Avgifter är däremot kopplade till en motprestation och tas ut av den som utnyttjar tjänsterna.”

Den sk “turistskatt” som det idag skrivs om i svenska medier är inte en skatt utan en avgift därför att besökaren får en motprestation!

Inom EU är det idag endast Sverige, Norge, Danmark, Finland, Estland, Lettland och Litauen som INTE har en lagstadgad möjlighet att ta ut en avgift för besökare i kommunen. I stora delar av Nordamerika finns liknande system och runt om i världen finns säkert andra varianter av finansieringsmodeller av turismen.

Avgiften som tas ut är kopplad till varje besökande gäst och hur länge hen befinner sig i kommunen. Barn är oftast undantagna avgifter och andra undantag finns beroende på platsens behov och lösning.

Avgiften är i Europa oftast en fast avgift i storleks ordningen 30-60 SEK per natt. I Nordamerika är den oftast en procent på boendekostnaden i storleksordningen 1-2%.

Lagarna som reglerar möjligheten att ta ut avgiften reglerar också vad avgiften får användas till och generellt sett får pengarna bara användas till att förbättra besökarens upplevelse.

Svensk besöksnäring har i avsaknad av denna möjlighet till finansiering sämre konkurrensvillkor än sina konkurrenter internationellt!

Näringen kommer dessutom i framtiden få högre och högre krav på sig i och med den globala klimatkrisen samt den finansiella och säkerhetsmässigt osäkra tid vi lever i.

Besöksnäringen är därför i stort behov av en långsiktig och hållbar finansieringsmodell som ger näringen samma förutsättningar att utvecklas som resten av Europa och stora delar världen.

Mest problematiskt med sommarens ytliga rapportering om besöksnäringen är nog ändå vad finansieringsmodellen skall heta!

Benämningen polariserar beslutsfattarna och tar fokus ifrån de verkliga behoven.

Samhällets perspektiv och företagens perspektiv är olika men båda lever av en nöjd och återkommande besökare som är villig att spendera sina pengar i kommunen.

Genom ett tydligt fokus på besökarens upplevelse finns här uppsidor för både samhälle och näringen, det blå och det röda laget, att skapa förutsättningar för långsiktigt hållbar utveckling i kommunerna och ökad konkurrenskraft för besöksnäringen.

Förslagsvis börjar det med att samhälle och näringen tittar djupare på hur andra länder och destinationer har utformat lagar, regelverk, organisation, administration mm och anpassa dessa modeller till en svensk modell. Börja tex med att titta på destinationer som Val Gardena, Saas-Fee, Tysklands nordkust, Österrike, Schweiz, Nordamerika samt självklart huvudstäderna i Europa.

Ovan är min första kommentar på de inslag och artiklar jag läst så långt. Jag brinner som bekant för detta område och avser därför skriva ytterligare ett antal inlägg här som beskriver ämnet mer utförligt tillsammans med mina egna analysera och åsikter.

Läs mer om “Varför turismutveckling finansieras med turistavgifter internationellt!” och “Turistavgifter i Saas-Fee, så fungerar det!”