Tagged: turism

Edinburgh – staden inför 2026 en Visitor Levy för att finansiera destinationsutveckling

Edinburghs Visitor Levy – från besöksavgift till en ny investeringsmotor för destinationen

Edinburghs Visitor Levy – från besöksavgift till en ny investeringsmotor för destinationen

Den 24 juli 2026 började Edinburgh ta ut sin nya Visitor Levy.

Avgiften är 5 procent av kostnaden för betalt övernattningsboende före moms, gäller maximalt de fem första nätterna och omfattar i princip alla former av betalt övernattningsboende i staden. Modellen beräknas fullt utvecklad kunna generera upp till £50 miljoner per årThe City of Edinburgh Council

Men det mest intressanta med Edinburgh är enligt min mening inte avgiften.

Det är vad Edinburgh tänker göra med pengarna.

För medan vi i Sverige fortfarande diskuterar om några tiotals kronor i besöksavgift riskerar att påverka efterfrågan negativt, har Edinburgh redan bestämt hur pengarna ska investeras för att utveckla destinationen.

Och man väntade inte ens på att pengarna skulle börja komma in.

Över £90 miljoner beslutades innan den första avgiften betalades

Den 12 februari 2026 beslutade City of Edinburgh Council om det första fullständiga investeringsprogrammet finansierat av Visitor Levy.

Totalt handlar det om över £90 miljoner under tre år.

Beslutet fattades alltså mer än fem månader innan avgiften började tas ut den 24 juli. The City of Edinburgh Council

Det säger något fundamentalt om hur Edinburgh betraktar sin Visitor Levy.

Det är inte bara en avgift. Det är en investeringsmodell för destinationen.

När systemet är fullt utvecklat beräknas avgiften generera omkring £45–50 miljoner per år. Efter administration, reserv och vissa fasta avsättningar fördelas återstående medel mellan tre huvudområden:

55 % – City Operations and Infrastructure
35 % – Culture, Heritage and Events
10 % – Destination and Visitor ManagementThe City of Edinburgh Council

Men procentsatserna blir betydligt mer intressanta när man tittar på vad Edinburgh faktiskt tänker göra med pengarna.

Renare, grönare och bättre fungerande stadsmiljöer

Genom Well-Kept City Fund ska pengar investeras i sådant som både invånaren och besökaren möter varje dag.

Stadens egna fem teman är Clean, Green, Safe, Well-Maintained och Sustainable Infrastructure.

Det innebär bland annat bättre renhållning av gator och offentliga platser, underhåll av grönområden, bättre skötsel av offentlig infrastruktur och insatser i områden med stora besöksflöden.

Det planeras också investeringar i gångstråk och naturleder samt utveckling av offentliga miljöer i bland annat Princes Street, George Street och Southside. The City of Edinburgh Council

Det är destination management i mycket konkret form.

Toaletter, gator och offentliga miljöer

En del av investeringarna är sådant som sällan får stora rubriker men som har stor betydelse för hur en destination faktiskt upplevs.

Edinburgh har bland annat beslutat om investeringar i nya och upprustade offentliga toaletter, förbättrade gator och gångstråk samt utveckling av offentliga miljöer.

Portobello Promenade och Cramond Foreshore är två områden som omfattas av investeringarna.

I Portobello ska bland annat offentlig miljö, tillgängliga toaletter och lekområden utvecklas. I Cramond handlar investeringarna bland annat om tillgänglighet, kapacitet, parkering, gång- och cykelkopplingar och toaletter. The City of Edinburgh Council

För svenska kustdestinationer är parallellen uppenbar.

Stränder, toaletter, promenader, leder, parkering, renhållning och offentlig miljö är en central del av turistprodukten – men finansieras sällan som en sammanhållen investering i destinationens konkurrenskraft.

Kultur och evenemang blir investeringar i konkurrenskraft

35 procent av de återstående investeringsmedlen går till Culture, Heritage and Events.

Edinburgh vill använda pengarna för att stärka kulturorganisationer, utveckla nytt innehåll året runt och säkerställa att stadens kultur- och kulturarvsplatser fortsätter vara attraktiva besöksmål. The City of Edinburgh Council

Det är viktigt.

Besöksavgiften används alltså inte bara för att hantera konsekvenserna av turismen.

Den används för att utveckla själva reseanledningen.

Investeringarna omfattar kultur- och kulturarvsplatser, evenemang och utveckling av miljöer som ska bidra till att Edinburgh behåller sin internationella position.

Det är destinationsutveckling som investering – inte bara kostnad.

Marknadsföring, kongresser och destination management

Ytterligare 10 procent går till Destination and Visitor Management.

Syftet med Visitor Levy omfattar uttryckligen att utveckla Edinburghs besöksekonomi, stärka stadens globala position och främja en mer ansvarsfull och hållbar turism. The City of Edinburgh Council

Det innebär att intäkterna inte enbart används för fysisk infrastruktur.

De blir också kapital för att utveckla efterfrågan, destinationens organisation och dess internationella konkurrenskraft.

Det tycker jag är en avgörande dimension i den svenska diskussionen.

£5 miljoner per år till turismens bostadseffekter

Edinburghs modell innehåller dessutom en särskild Housing and Tourism Mitigation Fund på £5 miljoner per år.

Bakgrunden är bland annat kopplingen mellan besöksekonomin, tillgången till bostäder och användningen av hotell och B&B som tillfälliga bostäder. Edinburgh vill använda finansieringen för att mildra sådana effekter och öka tillgången till permanenta bostäder. The City of Edinburgh Council

Det är principiellt intressant.

En besöksavgift kan alltså användas både för att öka turismens positiva effekter och hantera dess negativa externa effekter.

Det är en betydligt mer utvecklad diskussion än frågan om man är ”för eller emot turistskatt”.

Invånarna får påverka hur pengarna används

Edinburgh avsätter dessutom £2 miljoner över tre år till participatory budgeting.

Det innebär att lokalsamhället får möjlighet att påverka hur delar av pengarna investeras. The City of Edinburgh Council

Även detta tycker jag är intressant ur ett svenskt perspektiv.

Om invånarna upplever att turismen bidrar till bättre offentliga miljöer och investeringar som också förbättrar deras vardag kan besöksavgiften bli ett verktyg för att stärka invånarnyttan och den lokala acceptansen för turismen.

Boendesektorn får 2 procent för administrationen

En vanlig invändning mot besöksavgifter är att hotell, campingar och andra boendeanläggningar får ett administrativt uppdrag utan ersättning.

Edinburgh har byggt in en kompensation för detta.

Boendeanläggningarna får tillbaka 2 procent av de avgiftsmedel de redovisar, för att kompensera delar av de direkta kostnader som uppbörden medför, exempelvis kortavgifter och anpassningar av redovisningssystem. The City of Edinburgh Council

Det är en viktig princip:

Om företagen används för att administrera ett offentligt system bör de också kompenseras för kostnaden.

Jag tror fortfarande att Sverige kan gå längre.

I en modern svensk modell bör vi undersöka om gästen kan betala direkt digitalt till destinationens system – ungefär som vi idag betalar parkering – och därmed minimera boendesektorns uppbörds- och redovisningsadministration.

Men Edinburgh visar åtminstone att administrationskostnaden inte behöver lämnas helt hos företagen.

Och vad hände med efterfrågan?

Det här är kanske den mest intressanta frågan i den svenska debatten.

Ett vanligt argument mot besöksavgifter är:

Högre pris → färre gäster.

Den grundläggande ekonomiska mekanismen finns naturligtvis.

Men Edinburgh är ett intressant fall.

Avgiften började tas ut den 24 juli 2026, men bokningar gjorda från 1 oktober 2025 för vistelser efter införandet omfattades redan av avgiften. Gästen har alltså under en stor del av bokningsperioden känt till den högre kostnaden. The City of Edinburgh Council

Samtidigt har Skottland haft en stark turistsommar 2026. Internationella flygbokningar till Skottland ökade enligt aktuell rapportering med omkring 15 procent under juni och juli jämfört med året före, samtidigt som utvecklingen i andra delar av Storbritannien varit svagare. The Guardian

Detta ska tolkas försiktigt.

Det är inte Edinburgh-specifik statistik, och det bevisar definitivt inte att Visitor Levy har ökat efterfrågan.

Det är dessutom alldeles för tidigt för en seriös effektutvärdering.

Men utvecklingen ger inte heller något stöd för den förenklade föreställningen att en besöksavgift automatiskt får internationella gäster att sluta resa till destinationen.

Det blir därför mycket intressant att följa Edinburghs faktiska utveckling under de kommande åren.

Från pris till värde och investering

Här tycker jag att den svenska diskussionen behöver förändras.

Om ett hotell höjer sitt pris med fem procent och ingenting annat förändras är det rimligt att fråga hur efterfrågan påverkas.

Men Edinburgh gör något annat.

Besökaren betalar mer samtidigt som destinationen får nya resurser för att investera i:

offentliga miljöer, renhållning, parker, toaletter, promenader, kultur, evenemang, besöksmål, destination management och internationell konkurrenskraft.

Då förändras både priset och produkten.

Den relevanta ekonomiska frågan är därför inte bara:

Hur många gäster riskerar vi att förlora när priset stiger?

Vi måste också fråga:

Hur mycket attraktivare och mer konkurrenskraftig blir destinationen när hundratals miljoner kronor återinvesteras i produkten varje år?

Det är nettoeffekten som är intressant.

Besöksavgiften är inte målet – investeringen är målet

Jag tycker inte att Sverige ska kopiera Edinburgh rakt av.

Det finns delar av modellen som jag själv skulle utforma annorlunda.

Men Edinburgh visar något som ofta saknas i den svenska diskussionen:

Besöksavgiften är inte målet. Investeringen är målet.

Avgiften är finansieringsmekanismen.

Edinburgh har först diskuterat vilken destination man vill utveckla och vilka investeringar som behövs.

Sedan har man byggt finansieringen.

Och innan den första avgiften ens hade betalats hade politikerna beslutat om investeringar på över £90 miljoner.

Det är nästan motsatsen till hur frågan ofta diskuteras i Sverige.

Här frågar vi:

Ska vi verkligen ta 10, 30 eller 50 kronor av gästen?

Edinburgh frågar i praktiken:

Vad behöver vi investera för att Edinburgh även i framtiden ska vara en av världens mest attraktiva destinationer – och hur finansierar vi det?

Det är den fråga jag tycker att Stockholm, Göteborg, Malmö, Gotland, Åre, Halland och andra svenska destinationer också borde börja ställa.

För våra destinationer konkurrerar inte bara med varandra.

De konkurrerar med Edinburgh.

Och Edinburgh har just fått en helt ny investeringsmotor.

Vad är Sveriges?


Källor och vidare läsning

Fakta om avgiftens konstruktion, startdatum och nivå: City of Edinburgh Council – About the Edinburgh Visitor LevyThe City of Edinburgh Council

Investeringsprogrammen och den fullständiga fördelningen av medlen: City of Edinburgh Council – How we’re investing the Edinburgh Visitor LevyThe City of Edinburgh Council

Beslutet den 12 februari 2026 om investeringar på över £90 miljoner: Council agrees first round of Edinburgh Visitor Levy spendThe City of Edinburgh Council

Information om boendesektorns ersättning på 2 procent: Visitor Levy – Information for businessesThe City of Edinburgh Council

Den nationella skotska vägledningen: VisitScotland – Visitor Levy guidance

Bulan och Turistskatten del 1 – Varför turismutveckling finansieras med turistavgifter internationellt!

by Bulan

26. juli 2024

I min “Kommentar till sommarens artiklar om “Turistskatt” tidigare i veckan lovade jag att beskriva ämnet ”turistskatt” mer utförligt, så här kommer del 1.

Behovet av en ”turistskatt” uppstod så vitt jag kan förstå med utvecklingen av järnvägen i mitten av 1800-talet. När järnvägarna utvecklades blev det lätt för befolkningen i städerna att fly undan dålig luft, pga koleldning som värmekälla, att besöka fjäll, hav och natur på landsbygden vilket ledde till ett behov av boende, mat och aktiviteter på platser som normalt levde av den omgivande naturen.

Till exempel kom järnvägen till alpstaden Bolzano i Syd Tirol kom 1859 och ledde till utveckling en av bergbanor som på räls gick upp i bergen. Till Tysklands Östersjökust i Wolgast nära Kaiserbädern kom järnvägen 1863 och byggdes ut till närliggande kustbyar. Till Banff i Kanadas bergsområde kom järnvägen 1910 och så vidare. Till Åre kom järnvägen 1882 och 1910 byggdes Åre Bergbana av ingenjören C.O Rahm som inspirerats på sina resor till Davos. Turismens utveckling är således tätt kopplad till järnvägens utbredning från början av 1900-talet på dessa orter.

Byarna fick plötsligt behov av att investera i infrastrukturer och service som de inte hade och pengarna till dessa investeringar saknades. Eftersom den besökande gästen stod för behovet skapades lagar som gjorde att den lokala befolkningen kunde ta ut en avgift för dessa tjänster.

Två tydliga exempel på detta är byar i alperna och fiskebyar i de nord tyska stränderna tex i områden som Syd Tirol och Kaiserbädern vid Östersjökusten. Där infördes därför en möjlighet att ta ut en avgift av varje besökare som var reglerad i lag. Avgiften benämns oftast som Kurtaxe som betyder taxa = avgift. Läs mer om skatt på Wikipedia.

Det viktiga här är att kunna skilja på skatt och avgift. Läser man ovan länk till Wikipedia kan man läsa följande om skatt och avgift:

“Man skiljer i strikt mening mellan skatter och avgifter. Skatter betalas av alla oavsett om de utnyttjar nyttigheterna eller inte, utan direkt koppling till särskild motprestation. Avgifter är däremot kopplade till en motprestation och tas ut av den som utnyttjar tjänsterna.”

Den sk “turistskatt” som det idag skrivs om i svenska medier är inte en skatt utan en avgift!

För att ni lättare skall förstå principen har jag gjort en google translate på lagen om uttagande av turistavgift i turistregionen ön Usedom / staden Wolgast med badorter i destinationen Kaiserbäder som Heringsdorf, Ahlbeck och Basin. Läs Lagtext om turistavgift i Ostbadsee Heringsdorf.

Lagen reglerar summerat följande:

1-vilka byar som omfattas och på vilket mandat

2-vad avgifterna får användas till.

3-vem som skall betala och inte

4-hur stor avgiften är för de olika skattskyldiga.

5-att besökaren skall få ett Gästkort som skall kunna visas upp när man besöker området samt för att tillgodogöra sig de förmåner avgfiten ger besökaren.

6-vem som ansvarar för att ta in avgifterna och hur de skall registreras och redovisas

7-behandling av personuppgifter

8-vem som är behörig för att utföra de uppgifter som åligger kommunen för de pengar som samlas in.

Jag besökte sommaren 2023 destinationen Kaiserbäder samtidigt som vi åkte efter Östersjökusten i Polen från Gdansk. Skillnaden mellan de destinationer vi besökte i Polen och i tyska destinationen Kaiserbäder var enorm och fick mig att återigen förstå kraften i denna finansieringsmodell när den hanteras på ett effektivt sätt.

Skillnaden mellan ett bra genomförande i Tyskland och ett sämre genomförande i Polen påverkar slutresultatet markant för den besökande gästen. Men först måste naturligtvis möjligheten att ta ut en avgift finnas där.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg är det idag endast Sverige, Norge, Danmark, Finland, Estland, Lettland och Litauen som INTE har en lagstadgad möjlighet att ta ut en avgift för besökare i kommunen. I stora delar av Nordamerika finns liknande system och runt om i världen finns andra varianter av finansieringsmodeller av turismen som inte finns i Sverige.

Därför har svensk besöksnäring och de länder som inte har denna typ av finansieringsmodell en klar nackdel i att konkurrera med internationella destinationer. Man har helt enkelt inte lika mycket pengar att investera i sin destination!

I destinationen Kaiserbäder är avgiften 3,10€/natt april till oktober och 2,40€ övriga månader. Totalt hade Kaiserbäder drygt 3,7 miljoner gästnätter 2022. När jag räknar varje månads övernattningar med avgifterna för hög och låg säsong får jag fram att deras intäkter under 2022 var ca 11 miljoner Euro vilket är ca 119 miljoner SEK med en genomsnittlig EUR kurs på 10,63 under 2022. Sannolikt är summan överskattad men den visar omfattningen av intäkter som kommer in till kommunens organisation för destinationsutveckling för att skapa nöjda gäster.

Enligt deras lag skall intäkterna användas:

”För att delvis täcka de särskilda kostnaderna:

a) för produktion, förvärv, utvidgning, förbättring och förnyelse, administration och underhåll av offentliga anläggningar och anläggningar som tillhandahålls för kurorts- och rekreationsändamål,

b) för evenemang som annonseras och genomförs i turistsyfte,

с) för de tjänster som annonseras och utförs i turistsyfte, och

d) för möjligheten till fri eller reducerad användning av lokala kollektivtrafik och andra tjänster, som beviljas skattskyldiga, vid behov även inom ramen för en överregional sammanslutning, ska de kommuner som avses i punkt 1 ta ut en gemensam turistskatt, i den mån utgifterna inte täcks på annat sätt.

Punkterna b, c och d är lätta att förstå medan det är lite mer fluffigt vad punkten a) handlar om. Men jag väljer att tolka det som att detta är anläggningar som har med gästens upplevelse att göra som tex stränder, gång och cykelvägar, vandringsleder, kultur och aktivitetsanläggningar, parkeringar, offentliga toaletter, städning mm.

Lättast är väl att ställa frågan till kommunen och efterfråga hur de definierar och drar gränser mellan vad som finansierar av vad eftersom lagen säger ”delvis täcka de särskilda kostnaderna” men det har jag inte gjort än.

Återigen är detta en fingervisning om hur intäkterna återinvesteras i besökarens upplevelse vilket även gagnar medborgarna i kommunen och stärker näringens konkurrenskraft.

I nästa inlägg ska jag beskriva mer om formerna för turistskatten i Saas-Fee. Läs mer här.